Aftonbladet – 24 september 1847, sida 1

Men Blueskin kunde omöjligt slippa ifrån sin förföljerska, åtminstone icke utan alt lemna rofvet efter. sig, ty hon hade fattat tag i säcken och höll fast den af alla krafter. G2 igen det stulna! ropade han. Hj-lp! bjelp, herr Wvod!) Slåpp!) röt Blueskin: läpp! det är ert bästa råd. Och haa böll i säcken, så godt han kuade, Med ena hande:, under det han med den andra sökte efter sia knif. N-j, jag släpper, inten, skrek f.u Wood. Elden är lös! mördare! tjufvarl-— jag har tagit fast en af dem! Kom baral, ropade J.ck. Jag kan inte!v svarade Blueskin. Den förbannade kärngen bhiller fast säcken. Släpp! säger jag!s Och han tog opp knifven med tänderna. Hjelp! mördare! ijufvarl skrek fru Wood; Oweal! Owen! Taamesl! hjelp ! Jag kommer,, ropade Wood och hoppade ur sängen. Hvar är ni?, Hlär, svarade fru Wood. pHjelp! jag har honom -f.st!n Låt henne varal skrek Jack nedanför trappan; hela Luset är i rörelse; följ mig! Och från alla sidor hördes ett förfärligt ringande. . Nå, så må fan ta er då! ropade Biueskin ursinnig. Efter ni inte vill lyda mitt råd, så håll till goda.n Dermed fattade han henne i håret, ryckte opp hennes hufvud och skar henne tvärtigenom strupen, med all sin styrka. Blott en qväfd. suck hördes, och hon föll som en sten ned på farstugolfvet.