och kjertligt kramade hans hand. Kan jag på nio år ha blifvit så förändrad, att jag ej mer bar något drag af er fosterson ? Bevara mig Gudl! utropade snickaren och gned sig i ögonen; kan det — kan det vara...n Är det möjligt?, skrek fru Wood och närmade sig till gruppen; skulle Thames Darrell ha kommit till lifs igen? Det är hanl ropade Winifred, störtade fram till honom och lindade sina armar kring hans hals; — det är min goda, min älskade bror l Nå, en sådan syn hade jag aldrig väntat mig att få se mer här i verlden,, sade snickaren och torkade sig i ögonen; jag hoppss, att det ej må vara en dröm! Thames, min bästa gosse, så snart Winny har slutat, så låt mig omfamna er. Nei, det är min tur först, sade hans bättre hälft. Kom i mina armar, Thames! Ack, min söta, min bästa Thames! Att upprepa alla de frågor och lyckönskningar, som nu följde så tätt som hagel på hvarandra, eller att beskrifva snickarens utsväfvande glädje, huru han, efter att hafva kramat sin fosterson till sitt bröst med sådan ifver, att han kunnat qväfva honom, gjorde riktiga luftsprång kring rummet, kastade sin peruk i salsspiseln, der likväl ingen eld då var, och begick en hop andra galenskaper, allt för att blifva qvitt det äfvermått af förnöjelse, som besvärsde honom, eller att beskrifva hans frus föga I mindre utsväfvande glädjeyttringar, eller Winifreds mer återhållsamma, men icke mindre hjertliga fröjd — sådant skulle vara ett öfver flödigt besvär, emedan hvarje läsare utan svå Trighet kan föreställa sig: allt detta. Supen ble i hast anrättad; den äldsta vinbuteljen upp Ihemtades ur källaren; det starkaste ölet tappa des; men ingen enda af hela sällskapet kund