lig — lång, smal, fyllig, och af den behagligaste l-dighet; — derjemte hade hon de klaraste mörkblåaögon, som täflade med stjernorna i glans. Då den främmande inträdde, satt hon vid fönstret, ifrigt sysselsatt med sin söm, Min hustru och dotters, sade snickaren och presenterade dem för sin gäst. Fru Wood, hvars beundran för manlig skönhet var ännu lika stor som förr, betraktade den unge mannens välbildade gestalt och helsade på honom mycket höfligt. Winifreds belsving var artig, men mera fråmmande, och sedan hon uppfyllt detta åliggande, återtog hon sitt arhete. Denne herre medför underrättelser ifrån en gammal vän, sade snickaren. Jaså! ifrån hvem kon det vara? frågade hans hustru. Ifrån en som ni kanhända läng:sedan har glömt,, svarade främlingen, men som aldrig kan förgäta den ömhet, hvarmed han blifvit bemött så väl af er, som af eder förträfflige man. Vid ljudet af denna röst flydde hvar enda blodsdroppa från Winifreds kinder, och arbetet, hvarmed hon var sysselsatt, föll ur hennes händer. — Jag har ett tecken att öfverlemna till er fortor främlingen och vände sig till den unga flickan. Till mig? uttalade hon med knappt hörbar röst och drog djupt efter andan. I Detta låsn, sade han och tog fram en liter guldpjes, som han bade hänganda i ett svar band på bröstet, och lemnade det i hennes hand pkommer ni ihig det ännu ?, I Jal jal ropade Winifred. Å yEvad betyder allt detta? frågade Wood mec förvåning. I Känner ni inte igen mig, far? sade den un: ge mannen, i det hen gick fram till honom