— Jenny Lind och Orvar Odd. Red. af Dagigt Allehanda har uppletat och idag såsom en fristående artikel publicerat ett omdöme af Orvar Odd, om Jenny Lind år 4842, medan hon vistades ute i Paris och tog lektioner hos Garcia. Artikeln säges hafva stått ätt läsa i Aftonbladet nämnde år, men datum uppgifves icke. O. O. har deruti — i fall citationen är rigtig — yttrat den meningen, att Jenny Lind icke skulle blifva någon Europeisk sångerska, emedan hennes röst dertill saknade nog fullkomliga mekaniska ressurser, samt att hon ej vore någon för söderns lunder skapad näkter,gal, men en älskelig trast för våra nordiska piallskogarn. Förestående omdöme visar verkligen, att den berömda signaturen Örvar Odd, lika litet som den gamle Homerus, var fritagen från att någon gång begå en blunder. Visst blundar han ibland, vår goda far Homår ID Vi voro alltid af den tankan, äfven på den tiden, att O. O. icke alltid gaf åt Jenny Linds snille cch förmåga hela den utmärkta plats, som de förtjente, ehuru många visserligen den tiden delade den här åberopade meningen, att hennes rösts mekaniska ressurser icke voro så stora, som de sedermera visat sig, och man vet ju till och med, att Garcia vid hennes ankomst till Paris förbjöd henne att sjunga alls på ei! par månader, på det rösten icke måtte gå förlorad. Dagligt Allehanda skulle öka vår förbindelse för den artighet det visat Aftonbladet genom denna O. O:ska artikels uppkallande ur glömskan, om dess red. ytterligare ville vara så ämabel och uppgifva; huruvida icke artikeln måhända förekom under tiden ifrån medlet af Maj tiil medlet af Augusti, då Aftonbladets förläggare var frånvarande. För öfrigt sade vi ofta till O. O., att han aldrig borde gifva sig i strid med en så glupskt öfverlägsen konstdomare, som Dagligt Allehanda, helst som hr Dalman, enligt egen uppgifl vid ett tillfälle, alltid har ett så kallidt konkret omdöme vid sin sida, hvilket på den tiden bestod af br Rosn; ty om vi ej irra oss, var det först sednare, som hr Löwenadler tillträdde denna befattning. Det är nog intet tvifvel att Dagl. Allehanda redan den tiden kände pi sig, som man säger, och hade kunnat förutsäga alla de triumfer, som vår utmärkta landsman inna sedan skördat. Det enda, som möjliger kunde anföras i qvitining mut hvad Dagl. Al lehanda nu framdragit, är, att året förut, då Jenny Lind nyss hade bortrest härifrån, hade samme Orvar Odd en annan tvist med samme: Dagl. Allehanda, som då försökte att ställa der unga sångerska, som efterträdde henne i några prima donna roller på Kungliga teatern, unge får på samma höjd som den förstnämnda i för måga, och icke otydligt ville låta förstå, at publiken hade fått full ersättning; en öfverdrif Joch pariiskhet, hvilken nu torde kunna fram I bållas, utan alt den unga, i öfrigt ganska täck: och älskvärda efterträderskan deraf lärer finn: sig sårad. Det var då Orvar Odd, som så at säga tog Jenny Linds parti mot Allehanda, e Iburu i det sednare visst icke förekom nigo I positift nedsättande för henne; och en och an Inan torde ännu minnas med hvilken häftighe I denna särskilda tvist då fördes från Allehanda Isida.