Alldeles riktigt. Men just denna erinran bevisar huru litet man gjort sig reda för frågans verkliga beskaffenhet. Tror man då, att någonting står isoleradt i samhället, att någon folkklass gör det, att den ena klassens beligenhet cke inverkar på den andras, eller att en bergad, lycklig och med sin ställning belåten medelklass — till hvilken jag äfven här räknar plursaliteten bland allmogen — skulle kunna föda af sig en i elände och laster nedsjunken arbetsklass, och denna således alstra en talrik pöbel, samhällets drägg, fattighusens och fängelsernas kandidater? Nej. När man vill cfterse de fattigas belägenhet, måste man börja och fortsätta med att granska de bättre kl:s:ernas, och man skall finna, att ju trefnare ju mera välstånd och sann humanitet denna är, finnes hos dem, desto lyckligare lottade äro äfven de ringare, desto mindre armod och brott träffas hos. dessa sistnämnda. Jeg ärnar också derföre hufvudsakligast sysselsätta mig med de s klasserna, och man torde då ej finna olämpligt, alt jag äfven sysselsälter mig med d ämnet: statsbudgeten och företrädesvis det som mest tynger derpå: milhtärstaten. . k. bättre et vigtiga Hörvid är jag ingalunda blind för det ömtåliga i sjelfva detta ämnes vidrörante. De gifvas, för hvilka såd:nt synes föga bättre än en profanation, som utopa det för ett landsförräderi, för en hemlig stämpling med rikets fiender eller något hbktydigt med allt detta. Andra, mera toleranta, åtnöjas med att tro på nödvändigbeten uf det nuvarande t fortsättning och att en rubbning deri ventyra landets säkerhet och försvar. illståndets skulle äfFolken undgingo ej att redan länge känna vissa missförhållanden inom statsskicket, och att till deras afhbjelpande fordra sin delaktighet i lagstiftningen. Konstitutionella samhälls derföre blifvit tidehvarfvets lösen. former ha De hafva på många ställen erhållits, och äfven der sådant ej skett, är det onekligt, att godtycket och enväldet af tidens bildning tvingats att mildare lynne, att många missbruk skaffade och de våldsamma, skriande crättvisor,. antaga ett blifvit afsom fordom opåtalt begingos, numera blifvit sallsyntare. Men har menniskoslägtet derföre blifvit verkligt lyckligare? Just det ämne: som här sysselsätter oss, besvarar denna fråg Afven här kan statistikern uppstå a med nej. och med siffror bevisa, att verlden vunnit ofantligt både i materiellt och spirituellt hänseende: att en ojemförligt större produktion af varor nu äger rum, att slöjdskickligheten och uppfinningsandan gjort jättesteg, att äfven den andeliga verksamheten betydligt sigit, att mycket mer skrifves och läses än förr, att den allmänna undervisningen förbättrats och utvidgats, att, med ett ord, allt som kan uppställas i siffror nu är i stånd att framvisa ett vida större belopp än för 50 eller 60 år sedan. Men här, bksom i så många andra fall, måste man vädja ifrån den: döda siffran till det Ilefvande, allmänt kända, af alla erfarna förhållandet. Jag lem nar då åt den dermed bekante, åt den samveisgranne och tänkande aktgifvaren att afsöra, om det yttre skenet här verkligen motsvaras af en inneboende redbar kärna, om det sunda, vetandet äfven tillväxt i samma förbål kraftfulla lande som skrifvandet och läsandet, om förnöjsamheten och glädj.n gått hand i band med nöjena och tidsfördrifven, om det solida välståndet ökats i samma mån som de högre taxeringsupggift erna, om trefnaden, belåtenheten, sinnesfriden tillväxt, om karaktersstadgan, redligheten, pålitligheten, alla de goda och aktningsvärda egenskapern a tilltagit i förening med den yltre polituren, om, med ett ord, verlden nu i allmänhet är bättre och lyckligare än förr. ij Jag förutser att man härtill skall svara ett temmeligen allmänt nej. Man skall visserligen erinra, att åtskilliga yttre förbättringar inträdt, latt det onda i menniskonaturen numera sällan framträder i des:a skarpa, sårande föreivelser Isom fordom, att uppenbar falhet och grofva för snillningar äro åtminstone ytterst sällsynta hos embetsmän; att i det enskilda lifvet den egentliga lastbarheten visar sig mindre frånstötande, att låga bedrägerier och uppenbara vå Igar mindre ofta förekomma bland de ldsgerninmera byfsade stånden, med flera dylika kriterier på en skenbart ökad moralitet, på ett växande finanleiellt välstånd. Allt detta ligger likväl endast, på ytan. Går man till det inre, så tröffas beklagligen den raka motsatsen ). Siffran gifver i detta fall föga eller ingen I vägledning till förbållandets bedömande. Rådfrågar man justitiestatsministerns em betsberättelse, så säger denna, att konkursoch skuldfordringsmålen under quirquennium 4854— 14838 minskats mot det från 4839—4843, så alt de under det förra voro i medeltal 1472, men under det sednare 4554 för kvarie å Dei v -svopd elevå målen hos de egentliga domstolarna. Hos Konungens befallningshafvande, det vill söga förhållandet med de Ilva målen, är deremot annorlunda. älta åren från 485356 till 1843 synes visserligen -läfven en slags minskning, nemligen från 244,334 4 som de voro de fyra första åren, till 240,8356 de efterföljande fyra; denna minskning är dock ) RH oM ww ww UN exekutiUnder de .I) I denna omständighet kunna vi ej instämma med förf. Det kan visst icke nekas, att en stor löslighet ännu hos ganska många råder i begreppet om rätt och orätt, hvaraf åter följer mycket annat beklagansvärdt; men lika afgjordt kan det likväl, efter vår öfvertygelse, antagas, att en betydligt bättre anda börjat göra sig gällande på de sednare åren, om också frukterna deraf ej kunna mogna så hastigt. :