Aftonbladet – 22 september 1847, sida 1

tiden, med höga ridstöflar och guldiränsad batt: och ehuru hans drägt icke antydde någon särskild rang, hade ban likväl fullkomligt utseende af en förnäm person. Så miktigt verkade hans intagande blick och manliga bållning på de förbigående, att ganska få -— åtminstone af det finare och vekare könet — underläto att vända sig om, för att nogare betrakta den vackra främlingen. Utan att gifva akt på den uppmärksamhet han väckte och helt och hållet sysselsatt med sina egna tankar, -— hvilka, om bans bröst kunnat undersökas, skule funnits utgöra en blandning af hopp och fruktan — fortsalte den unge mannen sin väg, till dess han kom till ett gammalt hus med stora utbyggda fönster i nedra våningen, och beläget tätt bakom St. Clements kyrka. Här stannade han och betraktade en ofantlig skylt, på hvilken en engel med utbreåda vingar och en oliveqvist i handen var grannt men smaklöst målad, och der han läste, icke det namn han väntade g att finna, utan: William Kneebone, klädeshandlare. Tårar störtade ur den unge mannens ögon, då han såg denna förändring, och det var med möda han kunde beherrska sin rörelse så mycket, att han blef i stånd att göra efterfrågningar angående husets förra ägare. Då han inträdde i boden, kom cen lång, ståtlig figur emot honom, i hvilken han genast igenkände den nuvarande innehafvaren. Herr Kneebone var ytterst modernt klädd. En stor väl friserad peruk räckte öfver axlarna och halfva ryggen; en halsduk af Mechelns finaste vår så hårdt knuten omkring halsen, att den nästan beröfsjö