Aftonbladet – 22 september 1847, sida 1

och härvid tog han sig ännu en pris, för att förklara sitt afbrott. Dessutom är hon hvarken uvg mera, ej heller är hennes lynne på något sätt förbältradt... hral Nog om den saken, herrc, anmärkte främlingen allvarsam:; men låt o:s nu tala om någonting angenäm?re — honnes dotter., Det måste jag erkänna är ett mycket angenämare öämre,, svarade Kucebore med ett sjelibebagligt småleenge. Främlingen gaf honom cn blick, såsofi han skulle varit högligen benägen att tukta hans oförskämdhet. i Är hon gift, frågade ban efter ett kort uppehåll. Gift! nej, visst icke, svarade klädeskandlarcn. Winifred Wood gilter sig s0rig, så framt ej grofven återger sitt rof. Aedan hon . ännu var barr, fästade hon sin tillgifveuhet vid en ung gosse, benämnd Thames Darrell, som var uppfostrad af hennes far och sem; efter hvad wan förmodar, omkum för nis år cedan. Hon bar beslutit att blifsa ban minne trogen.n ch Ni förvånar mig på det högstan, side främlingen med en röst, som vittrade omdjup rörelse. Ja, det är verkligen förvånandes, snivärkie Knecbone, mpatt finna ct fruntimmer så beslöndigt, i synnerbet så t:oget en barndomsörlek. Men förbållandet är sådant. Hon har haft oräkneliga anbul; ty der skönhet och rikedom finnas förenade, såsom hos henne, fettas sällan friare. Mecn hon har ej låtit förmå sig att afvika från sin föresats.o