moraliskt värde, ej heller vara uteslutna från möjligheten att kunna bereda sig en så oberoende cch lycklig samhällsställning, som den sjelfständiga jordegarens, men må denna lott vara förbehållen åt de sällsynta fallen, ej vara den ovilkorliga betalningen för det de beträdt brottets väg eller anlitat barmhertigheten. Må man, såsom allmän regel, nöja sig ait bereda dem en fristad mot nödvändigheten af återfall, ett skydd mot hbungern och eländet samt det allmänna någon ersättning för dess utlagda kostnader. Kan man komma ända derhän, som hr S. antager, att dessa kostnader till och med skola gifva vinst, ja, en betydlig vinst, så mycket bättre, men må man till en början icke räkna derpå. Genska anmärkningsvärd är den uppgift br S. meddelar, att brottmålen i Preussen, detta land, hvilket mången anser som en normesls:at, skulle framställa den fruktansvärda taflan af 379,439 brott på en folkmängd af knappt 13 millioner, siledes ett brott på hvar 34 person, och detta redan år 4859. Sådan skulle då följden vara af det fria näringssystemet, af den vårdade folkuppfostran och den 50-åriga freden? Eller kanske af den tunga beskattningen, den öfverdrifna militärstaten, af de absoluta styrelsegrundsatserna? Eller kanske af båda sakerna tillsammans? Jag besökte likväl Preussen följande året 4840, genomreste en stor del deraf, såg, väl inga tabeller, men mycket af landet och fol:et, men erfor sannerligen ingenting som gaf en föreställning om denna moraliska epidemi, mot hvilken den svenska brottsligheten ännu är elt intet. Jag fruktar således, att siffran bär, som på så många andra ställen, icke anzifver rätta förhållandet, och tillstyrker, hvad jag börjar och hvad jag lutar denna skrift med: att varsamt begagna henne. 249