Aftonbladet – 21 september 1847, sida 2

ler ni i går blef insatt. Kom och sitt bredvid nig — här — på sängen — ge mig er hand — och berätta mig ordentligt allting, Hennes son lydde och satte sig på det enkla sängtäcket vid hennes sida. j Jack, sade hon och tryckte hans hand meljan sina feberglödande fingrar; jag har varit. sjuk — mycket illa sjuk — jag tror, jag har yrat — jag tänkte jag skulle dö i natt — men. jag vill inte säga er, hur mycket lidande ni: förorsakat mig — jag vill inte göra er någon förebråelse. Lofva mig endast att bättra er — att öfverge era föraktliga kamrater — och jag skall förlåta er — jag skall välsigna er. Ack, min bästa, min älskade son, låt varna er i tid, Ni har lemnat er i händerna på en gudlös, en förfärlig menniska, som icke skall ge sig tillfreds, förrän han gjort er fullkomligt olycklig. Lyssna en gång till er mors böner, och låt henne icke dö med brustet hjerta. Det är för sent, svarade Jack med dyster uppsyn; jag kan aldrig mer bli en rättskaffens menniska, om jag aldrig så gerna ville. i Ack, säg inte så, invände hans olyckliga mör. ,Det är aldrig för sent. Jeg vet att Jonathan Wild har fått makt med er, ty Jag såg honom nära intill er i kyrkan; och om det någonsin är tillåtet för mensklighetens fiende att antaga menniskoskapnad, så var det den lede frestaren jag då såg. Akta er för honom, min son! Akta er för hans nedriga försåt! Ni vet inte, hvad bofstreck han är i stånd till. Blif ärlig, så blir ni lycklig. Ni är ännu ett barn, och ehuru ni så tidigt afvikit från rätta vägen; kan ni ännu af en starkare hand än er egen föras dit tillbaka, Återvänd derföre, jag ber er så innerligen, till er mästare — till herr Wood. Erkänn edra fel. Han är godhjertad och skall ha öfverseende med er för er olyckliga fars skull — för min skull. Återvänd til honom, jag ber er ännu en gång —