Aftonbladet – 21 september 1847, sida 1

tt MV brummade Jonathan Wid med sin djupa basröst. Vi få väl hela byn på oss, för det inte ni kan bryta opp en dörr utan så mycket omständigheter. Nyttja dyrken, menniska! Här behöfs hvarken dyrk eller kofot, herr Wildål ropade Jack, i det han hängde sin hatt på högra armen af vägvisaren, och lutade sig fram öfver trätaflan. pJag hair gjort alltibop sjelf.n Hvad fan nu?, utbrast Jonathan och såg dit opp hvarifrån rösten kom. Har ni brutit er ut ur buren sjelf, Jack ?, Så ser det ut! svarade gossen vårdslöst. Bravo! ropade tjuftagaren med bifallande ton. Det öfvergår allt hvad jag någonsin hört talas oro,, röt Blueskin. Men är ni verkligen deroppe?., frågade Jonatban. Nej, jag är här nere, svarade Jack och hoppade utföre. Jag skall säga er en sak, herr Wild,, tillade han skrattande; det behöfs ett starkare fängelse än Willesdens bur för att hålla mig qvar. Jo jo menn, yttrade tjuftagaren; ni kommer alt göra Hans Maj:ts fångvaktare mycket bekymmer, när ni får några år på er. Det vill jaglofva. Men sätt er nu opp bakom Blueskin. Det kan komma någon och se 0ss.n Kom hit och hoppa opp, ropade Blueskin, i det han steg till häst; nså skall jag föra er till stan i en husch. Edgeworth Bess och Poll Maggot dö af längtan att se er. Jag trodde Bess skulle gråta sina vackra ögon förderfvade, när hon fick veta, att ni var i fällan. Ni behöfver inte vara ängslig för Kneebone mer. Jonathan har sörjt för honom., Ja, det är sanning, yttrade Wild skrattande. Den der plånboken ni nöp af honom, innehöll just de bref och bevis jag behöfde. Han är nu i samma nederlagsmagasin som sir Rowland