Aftonbladet – 21 september 1847, sida 1

Han såg öfverallt omkring sig i fängelset och började tänka på möjligheten att komma u derifrån. Dörrn var för stark och för väl reg. lad, att kunna brytas opp; murarna för tjocka men taket, — om han kunde räcka det, — skulle icke vara svårt, trodde han, att komme ut igenom. Medan han funderade på denna utväg att fly och gräflde omkring i halmen hittade han på en gammal afbruten och rostig jernten. Detta var ett verktyg, hvaraf han hunde hafva ett stort gagn vid utförandet af sin plan. Han gömde det sorgfälligt och beslöt uppskjuta verkställigheten, tills det blefve natt. Tiden innandess hlef väl något lång, men han dämpade sin otålighet så godt han kunde. När det led emot skymningen, öppnades dörrn, och konstapeln Dump stack in hufvudet i fängelseburen, Han medförde en dylik brödkaka som den förra, och en stor kanna, hvarutur han fyllde vatten i fångkrukan, under förmaning till fången alt hushålla dermed, emedan han ej kunde få mera förr än dagen derpå. Härpå svarade Jack, att han vore fullkomligt nöjd, blott han finge en helt liten portion brännvin. Denna begäran möttes af Dump med en blick af outsägligt förakt; men det tycktes som någon utanföre hade hört den och fåstat mera afseende derå, ty en-liten stund efter det konstapeln gålt sin väg, hörde Jack en sakta knackning på dörrn, och då ban vid detta tecken sprang opp, fann han ett sugrör instucket mellan jerngallerna. Han förstod straxt hvad meningen var med detta sinnrika påfund, och satte sin mun till röret för alt suga, medan len ljufliga drycken ifylldes af personer utanöre. Sedan Jack hade druckit så mycket han rodde sig kunna tåla, och tackat sin okända vän för dess välvilja, lade han sig ned igen på nalmbädden, och somnade ännu en gång, i tanka utt stiga opp och börja sitt arbete så snart det blefye riktigt mörkt. Men de dugtiga klunkar