Aftonbladet – 21 september 1847, sida 1

glugg med jerngaller. Den är för öfrigt ganska pittoreskt belägen under ett träd vid stora landsvägen, icke långt ifrån kyrkan, cceh nära intill det ofvannämnda värdshuset Sex Klockor. Sedan Jack blifvit instängd i detta fingelse, fortfor han ännu länge att vara nedslagen och modlös. Öfvergifven af sin äldre medbrottsling och lärmästare, visste han ej, hur ban skulle bete sig eller hvad det skulle blifva af honom; för öfrigt hade, såsom vi redan anmärkt, det sorgliga uppträde, hvartill han nyss varit vittne, icke blifvit utan inflytelse på hans lynne. Ehuru han under de sista två dagarna hade begått flera ogudaktiga gerningar och deribland en af hemskare natur, än någon som vi berättat för läsaren; var dock bans bröst ännu icke härdadt ill fullkomlig känslolöshet för samvetets styng. Trött omsider att tänka på det förflutna, och förskräckt af framtidens utsigt, kastade han sig ner på halmen, hvarmed golfvet var betäckt, och lyckades snart falla i sömn. När han vaknade, var dagen redan långt framskriden; men ehuru han hörde röster utanföre, och stundom såg en skymt af något ansigte som gapade på ronom genom jerngallret ofvanför dörrn, kom ngen in i fängelset, eller försökte på något sitt meddela sig med honom. Som han kände ig matt af brist på föda, föll det honom in ut se efter, om icke tilläfventyrs konstapeln nade lemnat honom något munförråd; och han ann verkligen en kruka med vatten och en iten svart brödkaka. Den sistnämnda åt han ned stor aptit, och drack så mycket vatten han yckte, hvarefter han slog ut det öfriga på golfvet. Sedan han sålunda tillfredsställt sin hunser, kände han sitt mod åter lifvas, och med lenna förändrade sinnesstämning kom hela hans uaturliga djerfhet tillbaka. Och nu vaknade ör första gången hos honom den kraft, som, inder hans följande bana, bjelpte honom att föra så många djerfva och lyckliga företag.