Aftonbladet – 20 september 1847, sida 2

bref och dokumenter, hvarigenom hans och andra3 delaktighet i den Jakobitiska sammansvörj ningen tydligen ådagalades. MHe:n vände sig derföre hastigt om, för att upptäcka tjufven, men blef icke litet bestört och ledsen — ty, oaktadt sina fel, var kan en godhjertad man — då han såg att Jack Sheppard var fasttagen. Sanningen stod på en gång tydlig för hans ögon Det var således crsaken till enkans vilda blick som han ej kunnat förklara; det var orsaken till hennes genomträngsnde skri! Den, som fasttagit Jack, var en kyrkvaktare och tillika konstapel vid namn John Dump; för denne tillkännagaf klädeshandlaren sina misstankar, ehuru endast hviskande, och bad honom föra ut fången på kyrkogården. Det skedde; och så snart Jack kommit utom helgedomens murar, blef han genast visiterad ifrån bufvud till fot — men förgälves. Jack underkastade sig icke utan högsta ovilja denna undersökning, och bedyrad2 med häftighet sn oskuld. Fåfängt tillbjöd Kneebone bonom att bli fri, om han ville återlemna hvad han tagit eller uppgifva namnet på sin kamrat, åt hvilken man förmodade att det stulna blifvit öfverlemnadt. Han svarade med största trygghet, att han visste af ingenting, hade icke sett någon plånbok och hade ingen kamrat haft med sig. Han nöjde sig icke en gång med att förklara sig fullkomligt oskyldig till det brott man påbördade honom, utan började äfven i sin ordning hota både den som fasttagit och den som anklagade honom; isynnerhet den sistnämnde öfverhopade han med de bittraste förebråelser. Kyrkogården hade under tiden blifvit uppfylld med menniskor, af hvilka en del spridde sig åt olika håll, för att efterspana den andre tjufven. Men allt hvad man i byn kunde få veta, var att en karl blifvit sedd nyss förut ridande i sporrsträck på vägen till London. Denne karl beslöt Kneebone att förfölja; och sedan han lemnat Jack i konstapelns vård, begaf han sig till det lilla värdshuset Sex Klockor — som än i dag bär samma namn — och fick der låna värdens häst, på hvilken han genast satte sig opp och red i sträckande fyr sin väg. (Forts. följer.)