Aftonbladet – 20 september 1847, sida 2

ett tåg blifvit nedkastadt till skepparen, skyndade han sig att med dess tillbjelp stiga ombord. Derefter gjordes anstalt att draga opp Thames; Jonathan lyft2 honom i sina armar, medan tåget fistades omkring hans lif, och på det sättet blef den arma gossen utan svårighet upphissad. Medan han sålunda svingade iluften, betraktade Thames sin morbror med en skarp blick, och ropade med hotande röst: Vi triffas en gång. Men inte här i verlden! inföll Jonathan. Lyft antar, van!, skrek han åt skepparen, coch tag i akt era instruktioner. Ja, jal svarade Holländaren, i det han fattade Thames i kragen och lemnade däcket. En liten stund derefter syntes han åter vid relingen, cch gaf tillkänna att fången nu var i säkert förvar under dick. Derpå lyftades ankaret, och nom några minuter hade Zeeslang sina segel fyllda af den friska morgonvinden. På tjultagarens befallning roddes nu båten till en liten gyttjig vik, som har i sednare tider fått namn af Exekutions-varfvet. Så snart man hunnit till detta ställe, sprang Wild i land och omgafs genast af flera. personer, bland hvilka var Quilt Arnold, som höll en häst i tygeln och skyndade sig emot sin herre. En vaga stod också i beredskap på något afstånd. Sir Rowland, som under hela tiden hade synts försänkt i djupa tankar och baft sina ögon fistade på det långsamt utföre floden bortgående fartyget, steg helt makligt i land. Ändtligen får jag rå mig sjelf, mumlade riddaren, då hans fot vidrörde stranden. I Inte så alldeles, sir Rowland, yttrade Jonathan, ni är min fånge. Ha I) utropade Trenchard, i det han steg tillbaka och drog sin värja. oo Ni är arresterad för högförräderi, återtog Wild och satte en pistol mot hans hufvud, under det han drog opp ett papper ur fickan; här är mina order., Förrädarel ropade sir Rowland. Falska, djefvulska dubbla förrädare! . Bort med honom! sade Jonathan till sina bandtlangare, hvilka imedlertid hade gripit Trenchard bakifrån och skyndsamt bragte honom i