Aftonbladet – 20 september 1847, sida 1

rit särdeles lycklig i sina äktenskapliga förbindelser. Hon hade varit fyra gånger gift; tre af hennes männer hade dött i repebern; och den fjerde hade blifvit två gånger dömd till galgen, men räddad af Jonathan Wild, som icke allenast lyckats befria bonsm från snaran, utsn äfven förskaffa honom cn fångknektsbeställning i Newgate. Vid tjuftagarens inträde i rummet, stod fru Spurling framför elden, sysselsatt med någon matredning; men hon hade icke förr blifvit honom varse, än hon hastigt lemnade det göromål hon hade för händer, och skyndade att armbåga sig fram igenom hopen för att rödja väg åt honom cch hans följslagare, hvilka hon derpå med mycken ceremoni införde i ett rum, som låg innanför sjelfva krogiummet. Här träffade de dem de sökte, nemligen Quilt Arnold och Rykbart van Galgebrok, som sutto vid ett litet bord och i lugn rökte sina pipor. Efter alt hafva uppfyllt detta åliggande, återvände bon genast till spisen, uten att afvakta vidare order. Både janitsceharen och skepparen stego opp, när de andre inträdde i rummet. Det här är den herrn, sade Jonathan, i det han presenterade Trenchbard för Holländaren, psom vill anförtro sin unga slägting i er vård. Myn -heer må vara overtyget, att jag skall visa han; slägting all de opmärksamheet, som är i min macht, svarade van Galgebrok, i det han gjorde en djup bugning för riddaren; men om någon oförtänkt olycka — såsom att falla over börd — skulle träffa de jonker på de resa, så hoppas jag han icke lägger de fel helt och hållet på mina skuldror — ho! hol Hvar är han?, frågade sir Rowland, och såg omkring sig med mulen, uppsyn. Jag ser icke! Lill honom., De jonker. Han är bär, svarade skepparen och pekade betydelsefullt åt golfvet. Ha ram: honom, Quilt.r I Med dessa ord sköt ban undan bordet och anitscharen lade sig ner på golfvet, drog ifrån! en: regel och öppnade en fallucka. I