(Insändt.) TIDENS MONOLOG-. Vid ett besök i Riddarholmskyrkan d. 9 Aug. 1847.) Jag har varit, jag förblifver än, Jag har utfört väldiga bedrifter. Jag har störtat Sverges störste män, För att följa dem till dessa grifter. Här förvarar jag dem troget nu, Ingen mer mot deras vapen trotsar. Afund tystnat: hämnden slocknat ju, Smickret tiger: sveket mer ej låtsar. Trodde man ej ständigt på min makt, Glömde man, hvad jag förmår bland tingen, Må man skåda här, hur jordens prakt Sist ser ut, för evigt ägd af ingen. Här, o här hvad Sverge ädlast haft Efter hand församlat sig, och alla Tyda meningen af Nordens kraft Tala högt om menskoverk, som — falla. Vandringsman! ett sekel eller två Samlar hit en ny och talrik skara; Men du kommer icke mera -då Hit att se, hvad grifterna förvara. Dock hvarhelst en dag på Suomis strand Bäddas obemärkt din graf bland andras, Må du verka för ditt fosterland, — Efter döden ej förtjent att klandras! I 4.