ik eller fattig, och således dristigt företagit sig att gifva sådana till bjonens bättre underhåll på Maria attighus, känner ej insändaren; men afl. assessor Tförnebom har: varit en bland dem, som blifvit bekylld för att har begått en obillighet, då han anslog en ränta, med föreskrift att den borde användas till bättre kosthåll åt de å berörde fattighus ntagne. Han kan nu ej mera försvara sig; men ådansa obilligheter, som han begått, skola väl icke längre tillåtas fortfara. Sådan belöning har Maria-nämnden fått. Ladugårdslands nämndens båda egentligen förvalande ledamöters belöning har blifvit mycket olika, om den ock borde. Hvardera af dem har erhållit najorstitlar; hvardera hafva blifvit Wasariddare. Dyrbara belöningar! För rättigheten att få påstå sig vara major betalas årligen i skatt ungefår så myccet som ett hjons underhåll å fattighuset. Kostraderna för Wasaorden jemte alla biomkostnaderna kola utgöra ett kapital, hvaraf räntan också kunde inderhålla ett hjon. Förundransvärda fördelning af ;samhällsförmögenheten! Den ena medborgaren kan ör en liten prydnad, hvilken, om den än passade Idrig så bra för män, likväl skulle passa lika bra ör — dockor, utgifva så mycket som en annans hela underhåll! Nu har framställning blifvit gjord derom, att dessa förvaltare sakna pekuniära godtgörelser,, hvilka förmodligen komma att utmätas genom någon skatt, som drabbar alla lika, och således hufvudsakligen arbetsklassen. Revisorerna hafva om denna saknad gjort framställning. Med dessa revisorer är förhållandet, på Ladugårdslands-viset, följande: I alla andra församlingar hafva 3:ne personer reviderat räkenskaperna och fått bese säkerketlshandlingarna: men i Ladugårdslands endast 2:ne, och liksom för mera säkerhet, är den ena a! dem tillika ledamot i nämnden, och har således underskrifvit både revisionsberättelsen och nämndens skrifvelse, hvarmed den insändes till stadsnämnden. den andre är en för Ladugårdslands-åsigterna mycket nitisk man. Då vid valet till 4845 års fatti revision alla andra revisorer lemnade rum för rya var det endast denne Ladugårdslands-revisorn, som stadnade qvar. Af hvad anfördt blifvit, visar sig konungens embetsmäns behandling af de olyckliga brottslingarna äfvensom huru de, under kyrkans inseende, och : kyrkorna valde folksombuden behandla redlige oför vitlige likar, hviika, i följd af den nästan till de otroliga gränsande olika fördelningen af national förmögenheten fått det nästan otroligt minsta på deras lott. Den äfven, nästan till det otroliga gränsande obilliga fördelningen af fattigskatten har flera gångei blifvit omnämnd, och är troligen allmänt känd Kyrkan har tvifvelsutan insett det orättvisa häruti liksom hon flera gånger hörts klaga öfver anslagens otillräcklighet. Men, oaktadt kyrkans stora och mäktiga inflytande, har förmodligen ingenting kunnat uträttas emot den ännu mäktigare egennyttan. Huru harmed sig rätteligen förhåller, skall likväl snar visa sig, när frågan om det förbättrade lönesätte för presterskapet blir afgjord. Kan, oaktadt d många och ganska stora svårigheter, som möta för. slaget härom, presterskapet vinna sin önskan; så torde man ega skäl att tvifla på huruvida det verkligen med allvar velat en förbättring i fattigvårder och skatten dertill. GA