Aftonbladet – 18 september 1847, sida 2

pla träbänkar och ohyflade bräder, lagda öfver bockar. Stora stentrappor förde, ingen visste hvart, och långa, mörka gångar väckte hos den, som tillfälligtvis befann sig på stället, den tankan, alt det var en ofantligt stor byggning; och ehuru det i sjelfva verket icke så förhöll sig, var dock illusionen så skickligt anlagd, att den sällan förfelade sin verkan. Knappast någon inträdde i Jonathan Wilds hus utan fruktan; ingen fanns, som ej var glad att lemna det. Mer sällsamma historier berättades om detta hus, än om något annat i London. Vindsrummen sades svara bebodda af falska myntare, och af konstnärer, som begagaades att göra ur och juvelsmycken oigenkänliga; källrarne voro, efter hvad man påstod, fulla af stulet gods. Somliga försäkrade, att en underjordisk kommumkation fanns emellan tjuftagarens boning och Newgates fängelse, hvarigenom han var i stånd att, när han ville, besöka fångarne i hemlighet; andra mente, att den underjordiska gången ledde till stora hvalfrum, der sådana brottslingar, som han ville beskydda mot rättvisans förföljelser, kunde ligga gömda, tills faran var förbi. Ingenting, med ett ord, var för mycket orimligt, för att ej berättas och tros om detta ställes egenheter; och Jonathan, som fann ett nöje uti att omgifva sig och sitt hus med en hemlighetsslöja, understödde, och Kanhända uppfann och utspridde sjelf dessa besynnerliga rykten. Dermed må ha varit buru som heldst men så illa var stället ansedt, att få voro de som gingo förbi Old-bailey, utan att kasta er blick af bäfvande nyfikenhet på dess dystrz murar och undra hvad derinom föregick; och ännu färre, ibland dem som stadnade vid por: ten, kunde utan invärtes rysning läsa det fruktansvärda namn, som der var med stora bokstäfver graveradt på en glänsande kopparplåt: JONATHAN. WILD Framkommen till sitt hus, slog Jonathan mec en egen knackning på porten, som genast öpp nades af den ofvan beskrifne portvakten met det förfärande ansigtet. Men knappt hade Tren chard satt foten öfver tröskeln, förrän ett för färligt skällande hördes från andra ändan sa