Aftonbladet – 18 september 1847, sida 2

PREUSSEN OCH TYSKLAND. -4) Vi fortsätta i dag de utdrag ur Carl Heinzens ryktbara bok, hvilka i lördags innehöllo början till hvad författaren kallar specialiteter af representanternes yttranden och sätt att gå till väga vid provinslandtdagen. Vi redogjorde sista gåpgen för hrr von Bianco och Beckeraths tal; förf. fortsätter som följer: Efter hr v. Beckerath uppträdde landtdagsmarskalken, hvilken vi helt och hållet förbigå, såsom en på förhand till loyalitet förpligtad person. Dernäst kommer i ordningen ett af städernas ombud, vid namn Mänch, som lemner elt föga smickrande videtur åt sina valmän, i det han, vid argumenterandet för sina anmärkningar mot representationsförslaget, i första rummet tror sig böra erkänna: att han sjelf befinner sig på en låg ståndpunkt, i anseende till den praktiska öfversigten af det förevarande, vidtomfattande fältet,. Att till dett2, i sanning alltför kosteliga sätt att motivera, sluta sig nigra icke mindre inskränkta fraser, till courtoisie för den suveräna viljan, skall ej väcka förvåning. Sedan hr Mänch stapplat sig fram öfver en massa hopade talesätt om kungliga viljan, kungligt ord, pietet och vördnad för majestätet, fattar ban ändtligen stånd och rekommenderar sina åsigter rörande den vigtiga frågans lösning uti följande märkliga ske.:ANE. AN AtttDer ONA ARA tr NINA