Aftonbladet – 17 september 1847, sida 2

frun, sade Poll Maggot; det är ju er favoritdryck, har jag hört. Jack, min älskade Jack, kom härifrån, ropade fru Sheppard, utan att bekymra sig om dessa smödelser. ,Nej,, svarade gossen, jag har inte lägligt; jag är bra der jag är. Lemna migl Jack!..., utbrast den olyckliga modren. Herr Sheppard kallar man mig, var så god och kom ihåg det, min fru, afbröt Jack henne. Jag tillåter ingen kalla mig Jack. Säg, Bess, är det någon, som får kalla mig Jack? Ingen menniska, min älskade vänl svarade Edgeworth Bess, pIngen utom jag Och jag sen, ropade fru Maggot. Min lilla fästman är lika kär i mig, som i Bess. Är det icke så, min ömma Jack ?) Iate alldeles, Poll, svarade herr Sheppard; men jag älskar er näst efter henne, och er båda mer än den der,, tillade han, i det han pekade med sin pipa åt modren. O himmell ropade fru Sheppard. Bravol skrek Blueskin. Aldrig sade Tom Sheppard nånsin ett roligare ord än det — ha! halp : j Jack! utropade modren och vred sina händer i förtviflan; ni kommer mitt hjerta att bristal . Pyhl svarade hennes son; qvinnobjertan brista ej så lätt. Eller hur; Bess? . Nej, visst icken, sade den unga flickan; åtminstone icke modersbjertan. Eländiga! utropade fru Sheppard med bitterhet. Jag måste sägav, utfor Edgeworth Bess och bekräftade sina ord med en högst oqvinlig svordom, att jag inte uthärdar längre det här löjliga uppträdet. Hvad menar ni med det, min fru, att ni titulerar mig för eländig? tillade hon och steg fram till fru Sheppard, betraktande henne midt i ansigtet med en djerf och hotande blick. Ja, hvad menar ni med det, min fru? upprepade Jack och raglade efter henne. Kom och följ mig, min älskade son, kom,