Aftonbladet – 17 september 1847, sida 2

ma ålder, drickande, svärjande och spelande med tärningar lika så passioneradt och lika så fermt som någon af de äldre. Icke långt ifrån dessa hoppfulla ynglingar satt en tjufköpare, eller så kallad beskyddare, och prutade med en ficktjuf om priset på ett gåldur med sigill each berlocker, två urboetter och en silfversnusdosa. Näst derefter sutto en hop inbrottstjufvar, som skrattade öfver sina sista bedrifter och anlade planer till nya; och vid ett serskildt bord ett stycke derifrån såg man två herrar af förnämt utseende, med allongeperuker och ridbyxor, och äfven i andra afseenden klädda såsom landsvägsriddare, hafvande framför sig en stekt fågel och en butelj vin. Ibland denna brokiga samling — så olika till det yttre, men lika till karakteren — var det ett föremål allena, som fästade fru Sheppards odelade uppmärksamhet; och knappt hade hon någorlunda hemtat sig från den skakning, som åsynen af hennes sons förnedrade belägenhet förorsakat henne, förrän hon med åsidosättande af alla andra betänkligheter, och med glömska af den försigtighet, hon först hade beslutit iakttaga, endast ifrig att på ögonblicket aflägsna Jack från det besmittande sällskap, hvaraf han var omgifven, rusade in i rummet och uppmanade honom att genast följa henne. Halloh! ropade den rusige gossen, i det han såg sig omkring, och försökte fästa sin blick på den, som tilltalade honom; hvem är det? Er mor,, svarade fru Sheppard. Kom hem strax,-min gunstig herre. I pMor? stammade Jack. Hvem är det, Bess ? Har skall jag veta det? svarade Edgeworth Bess. Men om det också är er mor, så skicka benne dit hon kommer ifrån.n ,Det skall jag görax, sade Jack, ,inom en handvändning. Fägnar mig alt se er ännu en gång här i Myntet, fru Sheppard,,brummade Blueskin, som gerna ville tillställa något gyckel. Kom och sitt här bredvid mig. Får jag bjuda er ett glas bränvin, min goda