Aftonbladet – 16 september 1847, sida 2

gar blifvit anförtrodda åt hans vård; för öfrigt erbjöd hen sig att föra dem t:ll hvar enda cell i fängelset, för att visa dem, att der ej. fanns nigra så beskaffade fångar. Derpå tillbommade han dörrn och läste den i dubbelt lås, tog ur nyckeln (ett försigtighetsmått som ban med ett tvetydigt leende sade sig aldrig uraktlåta), och stoppade den i sin ficka, hvarefter han bad de främmande komma med och gick förut till det inre rummet. Då Wood följde denna uppmaning, halkade han med foten; och när ban i anledning deraf kastade sina ögon på golfvet, såg han att det var på flera ställen bestänkt med blod. Fläckerne, som blefvo allt tätare, ju närmare man kom till det andra rummet, voro så färska, att det tydligen syntes, att något våld blifvit nyss begånget; och snickarens egen blod stelnade i han: ådror, då han med fasa föreställde sig, att kanhända just på detta ställe hade hans: fosterson blifvit omenskligt mördad några minuter förut. Icke heller blef ban lugnare till sinzes, då han smög en blick åt sidan på fru Sheppard och fann af hennes förfärade min, att bon hade gjort samma oroande upptäckt som han sjelf. Men det var nu för sent att vända om cch ingen annan utväg fanns, än alt följa efter ledsagaren och söka stärka silt mod för att gå de väntade farorna till mötes. Dessa dröjde ej att infinna sig. Wood och hans följeslagerska hade icke förr kommit in I rummet, än Sharples, som stannat vid dörren för att mottaga dem, sprang hastigt ut, låste Igen och tog ur nyckeln, under det han skrattade öfverljudt åt framgången af sin list, Förargelsen. öfver att Hafva Jatit så enfaldigt fånga 518 i en uppenbar snara, gjorde Wood för ett ögonblick stum. Men så snart han bunnit når gorlunda hemta sig, försökte han genom de enträgnaste böner förmå fångvaktaren att släppa ut honom. Men böner, hotelser, till och med: löften, blefvo utan all verkan; och den olyckliga fången måste, sedan han utiömt alla sina öfvertalningsmedel, afstå från vidare försök och ! finna sig i sitt öde. I Rummet der han var instängd — detsamma