Aftonbladet – 16 september 1847, sida 2

aflägsna sig; ett ord innan ni går. Om Jack Sheppard eller hans mor någonsin mer sätter sin fot inom detta hus, så lemnar jag det genast; så mycket ni vet. Gör nu hvad ni behagar. Mitt fasta beslut känner ni.n Herr Wood svarade ej ett ord. Han kysste sin gråtande dotuwer och bad henne vara vid godt mod, hvarpå han skyndade bort. Terence och enkan följje honom med samma skyndsarabet. Sedan de med snabba steg tillryggalagt den öfiga delen af Wych-gatan och passerat lärgs efter Prury-lane, kommo de snart til! Kendrck-yard. Men ju nirmare de nalkades ängeiset, ju mer började Terrys mod svika houvm. Sådar ckriek injogade Wilds hömdHystna karakter hos hvar och en, at få voro de som vågade se honom i ansigiet, sedan de gifvit honom någon antedueg ull missnöje. Oivertygad, att bvsd hag gjort skulle ådraga honom tjufiagarens bittrasta fiendskap, hvarföre han också under hela vägen gifvit luft åt sin harm mot Quilt Arnold, ansåg nattväktaren klokast att icke äfventyra ett möte med den fruktade mannen, innan första stormen gått öfver. Sedan han derföre gifvit Wood alla upplysningar, son ansågos nödiga för ändamålet och 2f honom emottagit en hederlig belöning för sin tjenstaktighet, tog han afsked och ick. : Det var ej utan långt uppskof och många betänkligheter å Sharpless sida, som snickaren och hans följeslagarinna kunde vinna inträde i fängelset. Genom en liten med galler försedd öppning hade han först skärskådat dem och vägrade att öppna dörren, innan de sagt hvad de hade der at göra. Det var just det söm Wood, af Terry varnad, alldeles ej ville säga; men då han fann, att ingenting annat bjelpte, gaf han, ehuru högst ogerna, sitt ärende tillkänna, och reglarne blefvo ändtligen fråndragna. Nu syntes fångvaktaren på en gång alldeles förändrad. Han var nu lika höflig, som han förut varit oförskämd. Hen bad om ursäkt för det han så länge uppehållit dem, och deIras frågor rörande gossarne besvarade han med eit bestämdt förnekande, att några sådana fån