Aftonbladet – 16 september 1847, sida 1

Jonathan Wild (om jg ej är alltför illa underrättad) var bans vän; det är ju således helt naturligt, att han visar någon välvilja för Jack.n Jonathan Wild var min mans argaste fiendev, sade fru Sheppard. Han började med att förleda honom tll afvikelse från ärlighetens väg, och sedan förrådde han bonom och öfverlemnade bonoa åt en neslig död. Och jag vet, ban) har svurit alt göra på samma sätt med min son. O himmel! hur kunde jag någonsin öfverlemna mig åt hoppet om sällhet, så länge denne förfärlige man lefverl Stilla er, Johannan, sade Wood; allt kan ännu bli bra.n Ack, nej, nej, svarade fru Sheppard, utom sig; det kan ej bli bra, om saken förhåller sig på sådant sätt. Säg mig, herr Woodo, tillade hon med låtsadt lugn, och fattade honom i armen; hvad har Jack gjort? Säg mig så gerna allt på en gång; jag vill veta det värsta jag har att frukta. Jag kan fördraga allt, utom denna ovisshet., Ni oroar er onödigtvis, Johanna, svarade Wood i en lugnande ton. Jack söker dåligt sällskap. Något annat fel har han inte begått, så mycket jag vet. Gud vare lof för det! utropade fru Sheppard med innerlig rörelse. Då är det icke för sent att rädda honom. Hvar är ban? Kan jag få tala med honom ? Nej, det låter icke göra sigp,svarade fru Wood; han har gått bort utan lof, och tagit Thames Darrell med sig. Om jag vore i herr Woods ställe, skulle jag, när han kommer tillbaka, skicka honom all verldens väg. Jag skulle inte vilja ha en lärgosse, som trotsade min myndighet. Herr Woods svar, i fall han ärnade gifva något, blef förekommet genom ett häftigt klappande på porten. Kors i all verlden! hvad kan det vara? ropade han, högligen bestört. ; Det är säkert Jonathan Wild, som kommer tillbaka, med en hel mängd konstaplar, för att 52nomsöka huset, skrek fru Wood, icke mindre förskräckt. Vi bli mördade allihop! Om