teborg. PROSELYTVÄSENDET I RYSKA ÖSTERSJÖ. PROVINSERNA. (Ur Berliner Allgemeine Kirchenzeitung.) Omvändelserna till grekiska kyrkan, hvilka sedan längre tid tillbaka bedrifvas i Liffland, hafva för omkring ett år sedan begynt sträcka sig äfven till ön Ösel. De medel, genom hvilka man här söker låcka allmogen till affall från sin trosbekännelse, äro helt och hållet desamma, som begagnades i sjelfva Liffland: förespeglingar af timl:g fördel, på hvilka det lätttrogna folket förlitar sig. Men det grekiska presterskapet, hvaribland en man vid namn Ustrizow isynnerhet utmärker sig, uppträder här i samma mån mera dristigt, oförväget och oförbehållsamt, som öns enstakaläge lättare undandöljer hvad som der händer. Nedan anförda facta kunna tjena som prof på sättet. I sistl. Februari infann sig ordföranden i evangeliska konsistoriet, br von Gyldenstubbe, i grekiska kyrkan i Arensburg, vid ett tillfälle då en mängd Estländare — mön, qvinr.or och barn — skulle konfirmeras derstädes, och blef der vittne till en egen företeelse. Ceremonien fulländades och efter dess slut uppträdde en ung bonddräng, i sin vanliga drägt, på predikstolen, bredvid de ryska presterna, och höll på god estniska, med hög röst, ett sluttal till proselyterna, af följande lydelse: Nu är ni ryskt folk! Nu har ni öfvergifvit den tomma och falska lutherska tron, cch antagit den sanna tron, sådan som den bestått alltifrån Jesu och apostlarnas tid, och i hvilken ni kan bli saliga. Nu mera är ni intet skyldiga era godsherrar och fordna prester någonting. De ha sökt hålla er ifrån den sanna tron, -derföre att de genom den förlora sitt bröd; ty nu har ni intet att betala någonting mer åt de lutherska presterna. Ni bör inte mera tro hvarken dem eller godsherrarne; allt hvad presten säger er från predikstolen, är idel lögn; ni måste spotta åt honom, så väl som åt godsherrarne. Får ni stryk af dessa, så får ni väl tåla er dervid; men snart nog kommer en svir dom att gå öfver godsherrarne! Enligt andra vittnens utsago har samme dräng hållit dylika tal vid andra konfirmationer. Evangeliska konsistoriet på Ösel har anfört besvär hos general-guvernören Golowin emot grekiska presterskapet, och öfverklagat att ledamöter af detsamma tågat omkring på ön för att konfirmera proselyter, fastän i kejsarens förordningar stadgas att konfirmationer blott må ske der presterna hafva sitt hem. På dessa besvär erhölls det besked, att grekiska presterskapet följde noggrannt de föreskrifter, som det fått af sin förman, biskopen i Riga, och att när de följde dem, efterkommo de äfven den allerhögsta viljan,. Derjemte förklarade generalguvernören att öfvergången till den herrskande kyrkan borde så mycket mindre förhindras, som det enligt rikets lagar äfven tillåtes att öfvergå från en främmande trosbekännelse till en annan, t. ex. från katolska kyrkan till den lutherska, och tvärtom. Nyligen kom popen Usirizow, sem bor i Neuenboff, till Kormis sockep, och samlade der i en bondgård en mängd folk, som han beredde sig att konfirmera. När godsägaren, förre öfversten von Möller, erfor detta, begaf han sig dit i uniform cch förbjöd, i kraft af den honom tillkommande polisuppsigt i orten, konfirmationens förrättande derstädes, såsom stridande mot lag och ordning. Popen åberopade sig på sin sf biskopen erkållna instruktion, godsägaren på den kejserliga förordningen. Då öfversten icke ville gifva efter, lade popen hand på honom, förde honom med klockarens biträde i en vrå af stugan, hvarvid hans uniform blef sönderrifven, kallade honom en p,afdankad knekt, gjorde en åtbörd med handen åt hans ansigte, som om han ville gifva honom en örfil, och sade dervid åt honom: Se på! Om en sådan der ger er ett slag, så gif honom två igenl samt befallde slutligen bönderna binda tillsammans fötterna på honom och bevaka honom. Sedan företogs konfirmationen. 1 Petersburg har klagan förts häröfver; öfverste Mäller befinner sig för närvarande sjelf derstädes; men man är på den evangeliska sidan så van vid att intet afseende fästes på dylika klagomål, att man icke väntar ringaste följd häraf, så framt det icke skulle lyckas att bringa saken till kejsarens egen känredom. YTTERLIGARE RÖRANDE MORDET PÅ HFRTICINNAN DE PR ACTIN