gång råder den unge konungen till sjelständighet, och med samma insätter sig i hans gunst. Genom Pipers bemedlan hafva ständerna förklarat Carl XIL myndig, oaktadt åldern. Han hemförlofvar ständerna derpå, låter sig krönas under närvaro af visse ständerdeputerade blott, och sätter sjelf kronan på sitt hufvud. Delen afslutas med berättelsen om prosten Boöthius i Mora, hvilken, för sitt sjelfständiga uppträdande emot myndighetsförklaringen och annat, afföres till Stockholm, och dömmes till döden, men på schavotten benådas med lifstidsfängelse på Nöteborg.