Aftonbladet – 15 september 1847, sida 2

ljvexter, knappast förmå förse våra egna marknaler, och synas dömda till en objelplig underlägsenret. Så sant är det, att det så kallade näringsler handels-skyddet liknar det sagofulla dödsrädet, under hvilkets grenar lifvets krafter aftyna och snart utslockna.n Det är äfven tröstande, att se, Marseilles rihandelsförening haft mod att från sin första uppkomst kasta handsken åt alla s. k. skydlande och prohibitiva navigationslagar. Detta ir mycket i en stad, der sjöfartsintresset är så betydligt. Hr Lazare Luce yttrar härom: En af föreningens första frågor (den enda hvarom tankarne varit delade) var frågan om sjöartsangelägenheterna. Vi hafve bemödat oss att besegra den motsträfvighet, hvarmed skeppsredareinresset betraktade våra satser och att på samma sång antyda medlen, att återförsätta vår handelsmain i sin fordna välmakt. Till det ändamålet hafve vi återkallat i minnet de åtgärder, som först gifvit Frankrike en handelsoch krigsmarin. Vi hafva visat, att dessa, ehuru samtidiga med första utveckingen af prohibitivsystemet i Frankrike, i sig sjelfva voro en praktisk användning af fria handelns principer. De tilläto nemligen skeppsegaren att förskaffa sig fartyg hvar han kunde få det för bästa köpet, äfven hos utlänningen. Det var på det sät.et som Colbert försatte Frankrike ibland den tidens första sjömakter. Det är bevisadt med officiella dokumenter. Hr Luce tillkännagaf, att det stora försök, it hvilket föreningen nu ämnade egna sina bemödanden, skulle blifva att öfvertyga kamarna om det olämpliga och falska i det ministeriella förstaget till tullreformen. Med slående skämt förespådde han att jernverksegarne vid nästa session skulle protestera mot äfven den skenbara eftergiften åt skeppsredarne, som deri förekommer; skäferiegarne begära ännu högre skyddstull på den redan ytterligen tullbeskattade ullen; och åkerbrukaren beklaga sig öfver alltför låga priser. Han uppmanade till samfäld strid emot det isoleringssystem, som republikens svåra ställning möjligen för en tid ;jorde rödvändigt, men som utvecklats genom kejsardömets öfverdrifna stolthet. Han sade: Det är nu trettio år, som ett inbördes krig förts af de uteslutande privilegiernas parti, med allegennyttans energi, en mäktig organisation, en majoriet i kamrarna, biträdd af tryckpressen, och framför allt med penningar, denna stora senkraft för allt krig. Och hvad hafva väl vi att motsätta dessa stora krafter? Litet, såsom det synes; men mycket i verkligheten. Värt enda vapen är en princip; men en princip af sanning och rättvisa. Allmänna opinionen hos konsumenter och affärsmän har blifvit vänd emot oss; men vår tid är en uniersökningens och betraktelsens tid. Deruti ligger vår styrka. Vår princip skall återkalla de förvillade massorna till en klarare insigt af denna sanna fördel; 0. 8. VY. Man inser lätt, att den förening i tänkesätt, som på detta vis nu så öppet råder mellan de verksamma befe!kningarne i Bordeaux och Marseille, måste kecmma att omätligt verka till den fria handelsprincipens framgång.