Aftonbladet – 15 september 1847, sida 2

misstagit er, barn! De miste vara ärnade åt er far.n Nej, jag är mycket säker, bon sade, att det var åt er,, svarade Winaifred; men hon önskar tala med min far.n — pJag kunde väl tro detx, sade fru Wood hånfullt. Jag skall gå genasin, sade Wuod och skynded2 till dörrn. Jag föreodar, att hon kommer för alt fråga efier Jack., — Men jag förmodar alldeles inte det, inföll bans köra hälft sed befallande röst. Ni blir qvar der ni är. Jag skall väl åtminstone afskeda henne, min söta vänl sade snickaren med bönfallande min och ton, i hopp att afvända den hotande stormen. Hör ni inte hvad jag säger?, skrek frun med tilltagande hetta. Våga inte röra er ur fläcken., — Mcen, min allrasötaste vän,, szde Wood, som ville försöka ännu en föreställning; ni vet ju, att jag ärnade gå ut för att söka rätt på gossarne . . .n MFör alt söka rätt på fru Sheppard, menar ni, afbröt honom fru Wood ironiskt; men tro inte att ni lyckas bedraga mig med era falska föregifvanden. Nej, min gubbe, jag är Inte så lätt att narra. Sitt stilla, jag befaller ev det. Winny, bed den der menniskan komma in hit. Jag vill sjelf tala med henne; och det är mer än hon väntade sig, det lofvar jag. Wood, som fann att det var fåfängt att vidare sträfva emot, sjönk med undergifvenhet ner på sin stol, medan hans dotter skyndade att verkställa sin despotiska moders befallning. I Andtligean får jag min önskan uppfylld, fortfor fru Wood och gaf sin man en blick af triumferande bämdlystnad. Jag får se der oförskämda slynar, ansigte mot ansigle; och om jag finner henne så vacker, som hon på