Aftonbladet – 15 september 1847, sida 2

hågad att göra slut på bonom. Fast det vore bara att ta förtjensten ef bödeln. . Begge gossarne skyndade sig nu, då juden ej vidare kunde hindra dem, att lemna fingelset, och voro redan i dörrn, då de plötsligen möttes af Jonatban Wild och Blueskin. TRETTONDE KAPITLET. EN MAGDALENA. Det är lätt att förstå, i hvilken oro och förvirring hela snickarens hus skulle råka genom begge gossarnes plötsliga och oförklarliga försvinnande. Då det led 2llt närmare till natten, och de likväl ej återkommo, steg herr Woods ångest till en så olidlig böjd, att han fattade sn hatt för att gå ut och söka efter dem, ehuru han ej visste hvart han för sådant ändamål skulle vända sina steg. Men just i det samma hördes en sakta knackning på porten, Der är han! ropade Winifred och sprang opp, bevisande med detta glada utrop, att hennes tankar voro sysselsatta blott med ett enda föremål. Der är hånl Jag fruktar, att det är ingendera af dem! sade hennes far, idet ban skakade tvifvelaktigt på hufvudet. ,Fhames kunde låsa opp porten sjelf; och Jack går vanligen in genom bakporten, eller fönstret till verkstaden, då ban har varit ute på oloflig tid. Men gå ändå och se efter hvem det är, min flicka. Fast, vänta! jag skall gå sjelf.n i Hans dotter förekom honom likväl. Hon flög till porten; men återvände straxt derpå red en djupt bedröfvad min, och underrättade sin far, att det var bara fru Sheppardp. Hvem ? frågade fru Wood, nästan skrikande. Jack Sheppards mor, svarade den lilla flickan med sorgsen ton. Hon har med sig en korg ägg från Willesden och några blommor åt er.n Åt mig?, ropade fru Wood med harm och förvåning. Blommor åt mig? Ni har säkert