Aftonbladet – 15 september 1847, sida 1

— nJa, det kan jag, svarade J.ck; och jag kund? skära halsen af er med detsamma, gamla lufver, om jag hade en god rakknif., Hur snart väntar ni herr Wood? frågade janitsetaren hånfullt. Hvad angår det er? svarale Jack med.snäsig ton. A, för det jag ville inte gerna vara ur vägen, när han kommer, sade Abraham med fortfarande gäckeri; det skulle vara Oartigt.v Schkulle det vara det? sade Jack, i det ban bärmade judens snöflande röst ; så schtanna då der ni är, och må fan anfäkta er för resten., Allt är. förbis, mumlade Thames. Herr Wood blir nu säkert afvisad. J:g har förstört min enda: utväg till räddning.n Inte den nda, Thames, svarade Jack med låg-röst; xmen utan tvifvel den säkraste. I alla. fall är det inte värdt at förlora modet. Vi torde väl ännu kunna bjelpas. Tror ni, att vi begge skulle kunna sköta den der gamla klädmäklaren, om vi sluppe ut ur skåpet här? Jag skulle sköta honom, jag ensam, om jag hade armarna fria, svarade Thames dristigt. Tala högt, hör ni, skrek Abrabam och bultade med knytnäfvarna emot skåpet. Jag vill gerna höra hved ni säger. Ni kan inte ha några hemligheter för mig. Hvarföre talar ni inte med er kamrat eller ned S:t Giles, om ni är så angelägen att konversera? frågade Jack med slug beräkning. För. att ingendera är här; de ha gått in i ndra rummet, cch dörrn är stängd, det är oraken, min guldgossel, svarade juden, utan att nisstänka det ringaste. A, det var superbt!s mumlade Jack med riumferande ton; då går allt bra. . Låt oss börja genast, Thames. Gör så mycket oväende ni kan, för att afvända den gamla lufjens uppmärksamhet.n Med dessa ord, drog han opp sin pik ur fic