Aftonbladet – 15 september 1847, sida 1

Ni bejrar mig vil inte? sade Thames med någon tvekan. N j vid Himlen! jag talar sanning! svarade Sbeppard med stadig röst. Svär inte, Jack, om ni vill att jag skall tro r. Jag ken inte räcka er min hand, men ni får sjelf ta den.n Tack för det, Thames! tack för det !, stammade Sheppard, med djupt rörd stämma. Jag skall snart befra er från dessa armband. Det behöfver ni inte besvära er medp, svarade Tnames. Herr Wood kommer straxt hit. Herr Wood! utropade Jack förvånad. Hur har ni fått bud till honom?) Abraham, som med uppmärksamhet hade lyssnat till föregående samtal, hvaraf ej ett ord undfallt honom, höll nu andan, och lade örat tätt intill skåpet. Genom en nattväktare, som en liten stund hade mig under sin vård, svarade Thames. Fan besitta en sådan rackare! mumlade Abrabam. TystI side Jack. Jag tyckte jag hörde något ljud. Tala saktare. Kanhända någon står på lur; det är väl den der gamla rödhåriga juden, ! Ja, låt honom stå och lyss! hvad frågar jag efter det? ropade Thames dristigt. Han får då veta, att hans planer blifvit tillintetgjorda. Han får tvertom veta, hur han skall göra era planer om intet, svarade Jack. Jaha! det har han fått veta, och det skall an inte underlåte, sade Abraham med hög röst. : Död och helvete ! utropade Jack; den gamla ljufven är verkligen der. Jag kunde väl tro let. Ni har förrådt er sjelf, Thames. A, hvad betyder det? sade juden, och Skratade, så att han kunde kikna. Ni är ju i alla all hos honom; nö kan ju rädda honom, när a Vill lj