Aftonbladet – 15 september 1847, sida 1

heligt är, svär jag alt ni gör mig orätt utbrast Sheppard med verklig passin. Jag ville offra milt Lif för att rädda ert. Och, efter hvad som skett, kan ni verkligen hoppas, att jag skall tro er? Ännu mer: jag hoppas att ni skall tacka mig. För min arrestering ? För ert lifs räddning. På hvad sätt ? Hör mig, Thames. Ni är i mycket värre fara än ni sjelf tror. Jag fick tillfalle att lyss, när Jonathan Wild gaf Quilt Arnold sina instruktioner, och ehuru han tal:de sitt ormspråk och med låg röst, uppfattade jag ändå med mina qvicka öron, och genom min bekantskap med tjafvarnes tungomil, hvart enda ord han yttrade. Jonathan är i förbund med sir Rowland, för att göra af med er. D32 läto föra er hit, endast för att kunna med så mycket mera säkerhet utföra sina planer. Innan morgondagen, så framt vi ej kunna dessförinnan fly härifrån, blir ni antingen mördad eller såld åt menniskoröfvare, och ert försvinnande tillskrifves sedan iångvaktarens vårdslöshet. Är ni säker. på det?, frågade Thames, som, ehuru modig han var, likväl ej kunde undgå att känsa en rysning vid denna underrättelse. Mycket säker. I samma stund jag inträdde i sir Rowlands kammare, och sig att ni redan var Jonathan Wilds fånge, förstod jag genast på hvad fot saken stod, och att ni i hvad fall som helst skulle, under en eller annan förevändning, blifva kastad i fingelses Jag vidtog då den enda u:väg, som kunde bareda mig tillfälle att rädda er. Sakerna bafva väl sedan icke aflupit alldeles så lindrigt som jag förmodade; men de kunde ha gått värre. Jag kan ännu frälsa er, och j2g vill det. Men säg mig! först: äro vi vänner ? i