Aftonbladet – 14 september 1847, sida 1

JACE SHEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORT I. Bragte Hi honom till sans på det sättet, att ni gjorde honom sanslös? Jag skall säga er, Terry, jag tycker inte om, att ni slog markisen. När det faller unga lorder in att vara litet lustiga, så måste man hx öfverseende med dem. Om de skulle någon gång bryta lös en portklapp, eller måla en skylt, eller piska upp vakten, eller trotsa en magistratsperson, så betala de för sitt öfverdåd, och det är nog. Hvad mer kan en förnuftig menniska, helst en nattväktare, begära? Utomdess är markisen ev förbannadt hygglig karl, och min synnerliga vän. Det finns inte hans make ibland Englands Pärer. Ah kors! när han är er vän, mitt hjerta, så behöfver intet mer sägas; jag är rätt ledsen, att jag slog honom. Men jag rådde inte föret; det ligger i blon; jag tror, om fan sjelf gaf mig en sittopp, så gåfve jag honom bums en igen,, Nå, lika godt,, svarade Quilt; bha bara litet tålamod, så skall hi få:se, att markisen glömmer er inte; han är lika frikostig, som han är Tolig. I detsamma öppnades fängelseporten, och en stor, lång karl med en Jylta i hahden visade sig på tröskeln. Se der är Sharples, ropade Quilt. TystI sade Terenee; han lyfter opp sin dank och glor omkring sig. Minsann tänker han icke tala oss till.n Herrar nattväktarel, ropade Sharples, så högt hans heshet medgaf; min ädla fånge — hum! hum! Markisen af Slaughterford . .. Talets fortsättning afbröts genom en salva af svordomar och förbannelser, som de förbittrade nattiväktarne utöste. fr I Se A. B, MM 197—211,