Aftonbladet – 14 september 1847, sida 1

förr än femton: år sednare. Detta föremål igenkände han genast. Han fann således, att ban i det afseendet icke var bedragen. bHvad har han gjort, den här pojkenn, frågådeTerence; medan: han och Quilt skredo framåt, med Thames emellan sig. ,Hvarlöre frågar ni det?, svarade Quilt undvikande. i Åh, inte just för någonting, bara äf nyfikenbetn; sade Terence. Vid:ala gular! tillade hån, och höll upp lyktan midt för ansigtet på Thames; det måtte jag siga, n så fin gosse, ned: så förnämt ansigte! skada att. ban har kommit på villovägar så tidigt!,; Ni kan spara ert medlidande, min vänn, yttrade Thames; ojag är häktad på falsk angifvelse nDet förståsi anmärkte Quilt ironiskt; så är det: med alla tjufvar. Om vi skulle dröja med att arrestera någon, tills han sjelf tyckte det var rätt, så finge vi vänta till domedag. Hur kan: man tänka sig någonting så orimligt, som att ett porträtt, infattadt i diamanter, inte skulle vara er rättmätiga tillhörighet? Har direktören någonting att göra med den här saken ? frågade Terence hviskande. Det har Han vissty, svarade Quilt med en betydelsefull min. :För tusan! hvad är det nu på färde?, utropade han, då plötsligen bakom dem hördes ett; buller, liksom af något handsemiäng. .Den sndrapojken håller visst på att söra sig lös från min kamrat. Se här, Terry, jag och båll den här slyngeln. Mina ben äro snabbare än gamla Abrahams, Och lemnande Thames si -nattväktafens vård, satte han af i ullt språng, för att försäkra sig om sin andra långe. SVillini förtjeka en stor-belöning, min goda vän? :frågade Thames nattväktaren, så snart de voro allena. Skall: jag förtjena den genom att släppa er