Aftonbladet – 14 september 1847, sida 1

,Det gör ni rätt utin, sade Quilt. Men kom nu med er lykta hit åt sidan; Jag har i Vagnen der borta ett par gökar, som jag tänker lemna i gamla Sharpless:vård. C Låt det gå fort dån, svarade Terence, annars kan jag gå miste om min. andel i sveda och värk-pengarna.n Med biträde af Terence Och: en fackelbäraröj som sjelfmant erbjöd: sig tog derpå Quilt sina fångar ur vagnen: och lemnade Sheppard: satt bevakas af Abraham; medan hän sjelf släpade Thames till fängelset. Icke ettodrd hyde blifF vit vexladt meHan begge gössårne under vägen. Så snart Jack försökte tala, blef han afbruten senom ett argt brummande-af Abraham; och Thames, ehuru hans bjerta var så fullt att det nästan ville brista, kände dock ingen shåg att bryta tystnaden. Hans tankar voro i sjelfva verket alltför bittra, föratt vilja uttrycka !sig genom ord, och så pinsamma voro hans känslor, att han i början ålldelessöfverväldigades deraf. Men detta tillstånd var af kort: varakighet.. Det ungdomliga sinnet återfick snart sin spänstighet, och iman vagnen stannade, hade hans tårar upphört att rinna. Hvad Jack Sheppard angår, syntes: han fullkomligt öbekymrad och litnöjd, och under hela vägen gjorde han intet annat än hvisslade och sjöng. Medan Thames släpades till fängelset, på sätt som sagdt är, vände hsp sina blickar åt älla sidor, föratt om möjligt u!röna hvar hån var ty han litade icke på Jonathans förklaring, att had skulle föras i fängelse, utan fruktade någonting ännu värre. Så mycket han kunde arskilja i mörkret, var stället, der han hu beann sig, obekant-för shonom. .-Men då han händelsevis Jyfte sina ögon uppåt det inörkä hirdahvalfvet, såg han ofvanförsdesomgifvande byggningarhe uppstiga det höga, smala tornet ;på.S:t Tiless: kyrkor en förelöpare tillrdet nu: brukli;e byggnadssättef, som icke började användas