Aftonbladet – 14 september 1847, sida 1

Inga gatstrykare! inga sköjare! ropade hela skaran. Hör! hör!, skrek Quilt. Hans Herrlighet ber mig säga er ... hum! huml Nya hvisslingar, nytt skrik. Vill ni inte höra? — hum! humb frågade Sharples efter en stunds uppehåll. Jo, jo, ger 1an, ropade Quilt. Teala högre och låt bli hostap; tillade Eerence. Saken är i korthet,, yttrade Sharples med eit slags värdighet i tonen, att markisen ber er hålla till godo tio giner, författ dricka hans skål. Hvisslingarne förbyttes på ögonblicket i bifallsrop. Och Hans Herrlighet :ber mig ytterligare sägan, fortfor Shårples med hes röst, att han vill betala fälskärs-räkningarne för alla dem af herrarne, som blifvit sönderslagna i hufvudet eller eljest skadade under striden — hum! häm! Hurra! skrek hela skaran. Vi är alla skadade, vi är alla sönderslagnan, ropade ett dussin röster. Ja, Gud ske Iof, det är vi, sade Terente, men vi vill gerna ha ut föltskärsräkniogarne i dryckom., Ja2, det vill vin, ropade hela skaran. ,Hvad är herrarnes svar?, frågade Sharples. EHurra för markisen! vi antar hans hederliga propositionn, svarades allmänt. Hurra för markisen! upprepade Terence; han är en heder för gamla Irland! Sade jig er icke att så skulle ske? yttrade Quilt. Ja, det gjorde ni minsann, fast jag inte ville troöt, svarade Terence. Hädanefter.skall jag gömma min aftonstjerna, för att brukas mot lordens fiender.