Aftonbladet – 13 september 1847, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. ÄKTA KÄRLEK. Från år 4842 till 4845 tjenade uti Sotagården Näs af Yllerstads församling, Wartofta härad, Skaraborgs län, en dräng vid namn Johannes Svensson. Redan förut hade han, under tjenst uti en af granngårdarne, gjort bekantskap med sin nu blifna matmoder, Maria S:ensdotter. En sådan närmare bekantskap fortsattes och underhölls, oaktadt Marias man ännu lefde. Denne afled imed!ertid år 1843, och den 48 Januari 1846 framfödde Maria ett barn, såsom hvars fader Johannes ansågs. Imedlertid lefde de älskande uti kif och slagsmål. Hufvudsakliga felet ansågs ligga hos Maria, som söp och var af ett svårt och argt lynne. Slutligen beslöt Johannes öfvergifva henne; flyttade fördenskull till en början ifrån henne och begaf sig nedåt Småland. På hösten återkom han likväl derifrån och uppehöll sig sedermera hos sin moder till Januari 4847. Maria gjorde nu flera försök att förmå Johannes till henne återkomma; slutligen hotade hon attstämma honom om barna-uppfostringsbjelp. Med anledning häraf besökte henne Johannes i slutet af besagde månad. Maria syntes då förtroligare än vanligt, och lyeckades slutligen förmå Johannes att ingå äktenskaplig förening med henne. Den 5 Mars firades bröllopet. Nio dagar varade smekmånaden, men tog den 135 Mars en ända med förskräckelse. Middagstiden denna dag ankom till de nygifta en soldat vid namn Johan Pryss och frågade, åberopande ati han hade af Maria fordra sex riksd:r, om han ej kunde erhålla skjuts till Skjärstorp. Maria ville likväl ej medgifva detta, men bjöd Pryss förtäring. Denne, som vid ett föregående tillfälle i huset fått sådan, ansåg sig nu böra bjuda och hemtade från den närbelägna stommgården ett qvarter bränvin, hvilket ursöps. Härefter begåfvo sig begge karlarne åter till stommen efter bränvin. De hemförde härifrån denna gång en fjerdedels kanna, mötte under hemvägen drängen Anders Persson Ax, som de bödo följa sig hem, och hvilken om derefter timade händelsen berättat, att man först med bränvinet trakterat sig; derpå beder Pryss — fortsätter Åx — att Johannes skulle laga hans byxor, hvilket han gjorde. Under tiden hoppade Pryss uti bara skjortan omkring uti stugan. När byxorne blifvit lagade, söpo åter karlarne. Derpå sade Johannes till Pryss: Gack ut och spänn för min märr, så åka vi till Skjärstorp. Hustrun invände då: Det skall bli djefvulen till lögn, att ni få taga henne utur stallet, ty jag är skrifven för henne. Johannes påstod: Jag gör huru jag vill, det angår dig icke. Då slog bustrun ihop händerne, stampade och svor, och kallade honom öknamn; tilläggande: det skall aldrig bli utaf, så länge mitt hufvud vetter upp. Pryss säger då: Kanske det är intet värdt,, men Johannes förbannade sig på att det skulle ske. Hustrun säger då: Du knektedjefvul har inte annat att göra än att gå till Skjärstorp. Pryss går tvärtemot ut i hennes stall och spänner stoet före en enbetskälke. Hustrun ville då gå ut och taga ifrån kreaturet; men hennes men, Johannes, griper tag uti henne och slår benne till golfyet. Båda föllo omkull, hängande uti hvarandras hår. Hon luggade och svor. . Derpå kom hon upp, men då föste Johannes hepne mot väggen emellan fönstret och klockan, och slår henne häftigt med händerne för venstra örat och uti hufvudet, samt röster henne mot väggen, så att hon slog hufvudet och ryggen hårdt deremot. Under slagsmålet bad Ax: Käre Johannes, låt bli henne. J ären ju hvarken fuller eller galen, haf vast, i morgon ångrar du det, Härpå svarade Johannes: Det har du