pet. Men hvad är ni för en tok? det är visst någon som jag känner! tillade han och vände sin lykta emot den så kallade janitscharen. Åh kors! är det ni, Quilt Arnold? Vid alla gudar! det fögnar mig att se er. Er vackra lysåmin gör mig alltid så innerligt godt. Jag önskar, jag kunde göra er samma komplimang, Terry. Men er krossade skalle är insen behaglig syn. Hur kom ni att få ett så srufligt slag ? Hur jag kom att fåt? det är en benig fråga. Men på ärligt sätt var det. En landsman till mig gaf mig det som lån, men jag betalde honom med hans eget mynt — hal hal En landsman till er, Terry ? Ja, och en förnäm ändå, Quilt — dess värre är det! Ni har väl hört talas om markisen af Slaughterford? Ja, bevars! hvem har inte det? Han som är anförare för gatstrykarne, general för hamnbusarne, prins för rustibussarne, fältskärers och glasmästares bästa vän, en skräck för alla nattväktare, och en afgud för alla flickor! pBravo! det liknar honom på håret ropade Terry med förijusning. Ah, det är en präktig pojkels Hread vill det säga? Jag trodde, det var han, som hade slagit sönder hufvudet På er, Terry ? Pybl det gör ingenting! En plåsterlapp bjelper snart den saken; Terry OFlaherty är inte den, som jemrar sig för ett käpprapp. Dessutom har ni ju hört, att jag gaf honom så godt igen — och litet till ändå! Ser ni, han fick en af den här — min aftonstjerna, som jag kallar den, sade mnattväktaren, I det han skakade en ofantlig påk, soma var försedd med i och, vid St. Patrick! han stupade . Bevarsb utropade Quilt; :I0g ni ibjel honom ? Inte alldelss,, svarade Terence skrattande; agte honom till sans. bj nn I (Forts, följer. ,men jag br