af flera lyktors fladdrande vid ingången till fängelset, att något oväsende var å färde; och som han fruktade, att hans fångar möjligen kunde blifva befriade, om han kom midt i folkhopen med dem, ansåg han försigtigast att icke köra ända fram. Han lät derföre vagnen stanna, steg utaf och gick närmare stället, då han fann till sin förnöjelse, att folkmassan bestod förnämligast af en hop polistjenare och nattvakter. Quilt, som aldrig kunde dölja sin skadeglädje öfver det onda som hände andra, skrattade af hjertans grund åt deras jemmerliga utseende. Det var icke en enda ibland dem, som ej bar tydliga märken efter en nyss slutad allvarsam strid. Stafvar, käppar, spjut, lyktor, svärd och hufvudskallar, allt var utan åtskillnad söndersplittradt; ech att döma efter deras nerfläckade kläder, måste blod ha blifvit tappadt i ymnighet. Ett sådant skrik var aldrig hördt i mannaminne, som dessa arma satar uppgåfvo. Eder dånade från läpparna som bomber från ett mörsarebatteri, åtföljda af rysliga hotelser om den grymmaste hämnd mot de personer, af hvilka de blifvit misshandlade. Här sågs en stackare, som fått ett par tänder utslagna, och som utspydde de mest förfärliga hotelser, under åtbörder, som liknade en galnings; der visade sig en annan, hvars näsa blifvit till hälften klufven, och som utstötte förbannelser och jemmerrop i samma andedrag. Till höger stod en tjock och frodig figur, med en afbruten skramla hängande ut ifrån fickan på hans öfverrock, och höll upp en lykta midt framför sitt sönderslagna ansigte, för att visa åskådaren, att hans båda ögon voro igensvullnade; tiil venster såg man en mager konstapel, som hade tagit af sig skjortan, för att dermed så mycket bättre förbinda ett gapande huggsår 1 armen. i Ja så! gatstrykarne ha varit framme, ser jag,, anmärkte Quilt, då han tilltygade gruppen. Ja, det må syster sägal svarade en nattväktare, som var sysselsatt att aftorka en blodström, som rann ner ifrån hans panna. De ha gjort gaufredsbrott, och hufvuibrott på könalkades den illa