Aftonbladet – 13 september 1847, sida 1

JACK SHEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTH TIONDE KAPITLET. MOR OCH SON. De hade knappt varit borta några sekunder, förrän ett oredigt sorl hördes utanföre, och Charcam kom inrusande i rummet med en blick af den högsta bestörtning och förskräckelse. Hvad är det åt karlen?, frågade Wild. Lady, var det enda ord betjenten förmådde uttala. . Hur är det med henne? ropade riddaren. Har hon kommit tillbaka?, Ja, sir Rowland, stammade Cbarcam. Djefveln anfäktal utbrast Jonathan. Här ligger något skälmstycke under. Men det är inte det värstan, fortfor Charcam; fru Norris säger, att hon håller på att dö. Döl, upprepade riddaren. Ja, sir Rowland. Hon fick en ryslig attack på vägen, med spasmer och andtäppa, och svim-! ningar — värre än hon någonsin förut haft. Och fru Norris blef så förskräckt, att hon be2-: fallde kusken köra tillbaka så fort ban någonsin kunde. Hon trodde inte, hon skulle få ladyn lefvände hem., Min Gudl ropade Trenehbard utom sig af förskräckelse; jag har dödat henne. Utan tvifvely, svarade Wild med ett hånlöje; men inte behöfver ni låta hela verlden veta det. De hålla nu på att lyfta henne ur vagnenn, fortfor Charcam. Tillåter ni, sir Rowland, att man skickar efter en läkare och efter presten? Flyg fort efter både dea ena och den andrap, svarade sir Rowland, med en ton af den bittraste ångest. bVäntal ropade Jonathan. ,Hvar äro gossarne?n al stora salen.n AESkall ladyn passera derigenom? Ja visst; det finns ingen annan väg. FLåt då föra dem tillbaka hit i rummet, och det allraförst, innan ni uträttar något annat — I Se A. B. M 197—240.