— Vi finna i Jönköpingsbladet följande reflexioner i afseende på den stundande tillsättningen af historiska professionen i Upsala, hvilk: vi reproducera såsom väl förtjenta af behjertande: Ur eu bref från Stockholm. — — — — Bland andra saker, hvaråt det isan. ning må förvåna att de stora tidningarne icke hittills egnat ett ord, är frågan om tillsättandet af den hi: storiska professionen i Upsala. Man vet att de sökande till denna plats äro Cronholm i Lund, f. d läraren för de kungliga Prinsarne Carlsson, samt hi Tham. En liten korrespondentartikel från Lund, införd i Figaro, fästade för någon tid sedan först uppmärksamheten vid denna sak, och det säges att vederbörande, redan af hvad deri i förbigående yttrades, . fått åtskilliga myror i hufvudet. Ingen lärer förneka att Cronholm i fråga om vetenskapliga meriter står så högt öfver de begge andra medsökande, att väl svårligen någon tvekan i valet mellan de tre borde kunna uppstå; men hemligheten är att hr Carlsson eger åtskilliga meriter af en annan art, som ovillkorligen måste belönas, och det är nu derföre i de höga stjernor beslutadt en gång för alla att han och ingen annan skall sitta på Geijers lärostol. Man känner med temlig visshet att akademiska konsistorium i Upsala också redan afgjort med sig sjelft att obesedt sätta hr Carlsson på främsta rummet i förslaget, och jag har till och med af en ställningar och förhållanden initierad hört försäkras att man från Fyrisån låtit hr Cronholm förstå att det knappast lönade mödan för honom att företaga en så lång resa som från Lund till Upsala, blott för att disputera. Det verkligen sorgliga vid allt detta är att i denna fråga icke ett ord höres om vetenskapens fordringar, utan blott om enskilt bevekande skäl och orsaker. Man hade dock väntat sig att se de akademiska befordringarna under konung Oscars regemente taga en annan och bättre riktning. De privata bevekelsegrunderna hafva i den nyss förflutna tider nog länge dikterat besluten i lessa, liksom i andra saker af vigt: skall man då aldrig upplefva den tid, då den vetenskapliga förtjersten, och icke förbindelserna,, blir det afgöande i sådana fall, som det närvarande? — — — SSEEOEEK OA