Medan hans blick var riktad åt den sidan, gaf Wild honom en betydelsefull vink, hvars meving han ganska väl uppfattade. ;Gör nu fort ifrån ern, hviskade Trenchard till tjultagaren. Jonathan nickade bifailande. Hvad är ert namn?) sade han och vände sig till den oräd!e gossen, som såg på honom med samma köld, som om hela saken icke rört bonem det minsta. J ek Sheppardn, svarade denne, och fäste n på ett porträtt, som hängde på vägg föreställde grefven af Mar. Hvem är den i jliga figuren med stora allongeperuken? Hör på hvad 1:g siger, pojke ! ropade Wild med sträng röst. Känner ni det här porträtLel?o frågade han, pekande på miniaturmålningen, och gaf honom i detsamma en ny betydelsefull vink. Ja, det gör jag, svarade J.ck med likgiltig ton. Det är bra. Kan ni säga oss hvarifrån det är kommet?x Jag skulle tro det. Nå, säg ut dålv Det är taget ur lady Traffords juve! skrin. Härvid hördes ett sorl 2f förvåning från hela skaran utanför dörren. Stäng dörrenp, befallde Trenchard, förargad. pEfter min tanka, sir Rowfand, yttrade Jo nathan, vore det bättre, om ni ville tillåta, att förhöret hölls för öppna dörrar. Må så vara dån, svarade riddaren, som insåg skälen dertill. Fortfar med era frågor. Ni säger, att miniaturmålningen är tagen ur lady Traffords javelskrinx, fortfor Jonathan med hög röst. Hvem är det, som har tagit den derifrån ?n Thames Darrell, samma gosse, som står der bredvid er.v Jack! ropade Thames, med lika myjesen harm som förvåning. Men Sheppard fästade in gen uppmärksamhet vid detta utrop. . Eit högt sor) af nyfixerhet hördes bland bejeningen, om en stör de!, isynnerhet af qvinolken, tängde s gg from för att fi se den unga ro:tsling en ER cen Oct ( j (