Aftonbladet – 11 september 1847, sida 3

l Thames teg. Hvarföre svarar ni inte? skrek Wild met ursinnig ton, och slog till honom med silfver stofven. Kan ni inte tala? Jag vill inte, sade Thames med stadig röst seh ert brutala uppförande skall icke förmå mig dertill Det blir det vi få sel skrek Jonathan och gaf honom ett ännu våldsammare slag. Låt honem var2,, sade Trenchard med befallande ton. Jag har en annan fråga att göra honom. Vet ni hvems porträtt detia är? Jag vet inte, svarade Thames, som med möda återhöll sina tårar; men jag tror attdet är mia faders. Verkligen ! utropade riddaren förvånad. Lefver er fader ännu?, Nej;, svarade Thames. Han blef mördad medan jag var ett litet barn. Hvem har sagt er, att detta är hans porträtt? frågade Trenchard. Mitt hjerta,, svarade Thames dristigt; oeh det säger mig nu äfven, att jag står inför hans mördareln Det är mig han menarn, inföll Jonathan. ,Ea tjuftagare ör alltid en mördare i tjufvens on. Jag nödgas imedlertid säga er, och det ed verklig ledsnad, att edra misstankar äro ogrundade, min gosse, hvad er far angår, ifall han på rågot sött liknade er. Mer deremo! kan jag bestämdt underrätta er, hvem som skall ha det nöjet att hänga er fars son, och let är en person, som i detta ögonbiek icke tår hundra mil ifrån er — ba ha haln I detsamma Jonathan så talade, öppnades lörren, cch Chsre,m inträdde, åtföljd af en ik, snuskigt klädd karl, med grofva, junlstsdrag och ett långt, rödt skägg. Midt mellan sig hade de Jack Sheppard; och efter lem följde en hel skara betjening, som hade öst, att en tjufransakning var å färde, och nu tannade i dörrn, för att uppsnappa något af vad som föregick. Så snart Jack kom in, kastade han en hastig lick rundt omkring sig; och då han märkte, tt Thames var bevakad af Jonathan, förstod an på ögonblicket buru saken förhöll: sig!