Aftonbladet – 10 september 1847, sida 3

afvittring år 1759, socknens skattemannaområde blif: vit skildt ifrån kronans öfverloppsmark eller allmän ning, så utfärdades redan år 4792, af Konungen: Befallningshafvande i länet, förordnande för veder börlig landtmätare, att förrätta storskifte i denn: socken, alla hemmanen emellan; hvilken förrättning företogs år 1794 och har sedermera uti mel! än femtio års tid ömsom fortsatts och ömsom vari uppehållen af tvister och rättegångar; som kommit hemmansegarne på ansenliga kostnader. För närvarande är också samma förrättning hvilande, i anse ende till en rättegång, föranledd af följande förbål. landen: ehuru, enligt det med allmogen i Helsing. och Gestrikland år 4682 upprättade kontrakt om det ständiga knektehållet derstädes, soldaterna icke äro berättigade till erhållande af torp, så har doch i Ofyanåker, likasom i de flesta andra socknarna åtminstone en längre tid så tillgått, att soldater, vic rekryteringen, af sin legobonde erhållit, jemte någor odlad jord, rättighet att af utmarken få intags gårdsplats och up, odlingsland, detta sednare vanli gen till ett halft tunnlands vidd. Å gårdsplatser har hvarje soldat byggt sig nystuga, och på sådant sält hafva hufvudsakligast de många nu så kallade utanvidsgårdarne, tillkommit. Ehuru det emellar legobonden och soldaten upprättade kontrakt inne bållit, att nämnde gårdsplats och uppodlingsland efter soldatens och hans barns lifstid, skulle åter. falla till legobondens hemman, har dock, med få undantag, så icke skett, emedan legobonden, i af. vaktan af skiftesförrättningens slut, icke gjort sig angelägen om att återfå den jord, som å hemmansägarnes gemensamma skatteområde blifvit intager och odlad... Soldatens barn och efterkommande, som således fått bebo gården samt behålla gårdsplatser och uppodlingsiandet, hafva tid efter annan, genom inkräktningar å skatteböndernas mark, utvidgat dess: ursprungligen soldatejordar, en del ganska betydligt Då under laga skiftesförrättningen fråga förekom huru dervid borde förhållas med den jord, som ai soldater, husmän och andra utanvidssittare innehafves, blef så öfverenskommet och beslutadt, att den del af samma jord, som på grund af kontrakter med några vissa hemmansegare innehafves, skall i skiftet ingå, och innehafvarne efter skiftets slut er: hålla full ersättning ifrån vederbörande hemmans då blifvande områden; men beträffande åter all annar jord, som af utanvidssittare innehafves, och hvari något kontrakt om vilkoren för besittningen icke finnes, så har ingen förening derom kunnat träffas, utan, sedan innehafvarne påstått, att samma jord vore dem med full äganderätt tillhörig, och att dt på den grund voro delägare i skiftet, så har Kongl Mej:t, genom nådigt utslag den 24 Oktober 4845 förordnat. ait laga skiftet uti Ofvanåkers socker icke finge fortsättas förr, än utanvidsmännens omförmälda äganderätts anspråk vore af vederbörlig domstol i laga ordning slutligen afgjordt. I anledning af nyssnämnda nådiga beslut, gjordes omförmälde äganderätts-fråga anhängig vid Alfta tingslags lofl. häradsrätt, som genom ett utslag der 30 Oktober sistlidet år förklarade, att utanvidssittarne icke innehade någon jord, som Yore dem med full äganderätt till sjelfva grunden tillhörig. VesterNorrlands vällofl. lagmansrätt, dit denna sak genom vad kommit, har gifvit särskilda domar för hvar och en af de 459 utanvidssittare, som talan vid lagmansrätten fullföljt, och derigenom dels fastställt häradsrättens utsiag och dels förklarat, att 78 husmän, på grund af urminneshäfd, komme att vid vissa uppräknade jordägor bibehållas. Emot dessa domar hafva å ömse sidor erlagts tillsammans 229 vad till Kongl. Svea hofrätt.