Aftonbladet – 10 september 1847, sida 3

staden. Sedan de kommit dit, var deras först: omsorg att söka rätt på Davies, som genast förde dem till Alivas ensliga boning, hvilken låg vid yttersta gränsen af S:t Georgs fields i Southwark. De klappade på, och då man ej ville släppa dem in, bröto de opp porten. Aliva: man, som hade antagit namnet Darrcll, mötte dem med värjan i handen. I några minute; höll han dem stången. Men uppmanad af sir hus!ru, som var mer angelägen att rädda bar nets lif än sitt eget, tog han sin son på armer och flydde genom bakporten ur huset. Row. land och hans följeslagare satte genast efter ho nom, uten att bry sig om ladyn, som fick återhemta sig bäst hon ville. De följde flyktingens spår ända till Myntet; men, l:kt hundar, som förlorat väderkornet, sågo de här rofvet gå sig ur händerna. Ladyn hade imedlertid kommit efter; men, skrämd af sina hämdgiriga slägtingars hotelser, vågade hon ej uppsöka sin man, för alt ej rödja hans tillflyktsort, ehuru hon visste att han var gömd på taket af just samma hus, som hans fiender genomsökte. En person, som kände en hemlig utgång från dett: ställe, bjelpte sedan Darrell att komma undan och fick af honom vid det tillfället en handske till åminnelse. Denna handske är ännu i be: håll, Aliva, som ville följa efter sin man sam: ma väg, gjorde dervid ett olyckligt fall, och blef af sir Cecil bortförd från stället i ett tillstånd af fullkomlig sanslöshet. Man ansåg henne först för död, men hon öfverlefde den beklagliga händelsen, ehuru hon aldrig återvann sir förra helsa och krafter. Imedlertid blef Rowland af samme person, som hade hjelpt Darrel att få ett kort försprång på sin flykt, underrät