Aftonbladet – 10 september 1847, sida 2

;Mylady har aldrig varit riktigt frisk sedan sitt giftermål med sir Cecil, återtog fru Norris. För min del tror jag, att ni aldrig repade er efter den der olyckliga händelsen om natten, då stora stormen var. Norris! pustade lady Trafford och en häftig darrning öfverföll henne. Gud trösta mig! hvad har jag sagt? ropade kammarjungfrun, allvarsamt oroad öfver sin matmors betänkliga sinnesrörelse. Sitt stilla ett ögonblick, mylady, medan jag springer efter ratafia och rosa solis.n Det är förbin, svarade lady Trafford, som genom en kraftig ansträngning hade återhemtat sig utan något annat medel; men tala aldrig mer om någonting som rör det der ämnet. Gå nu och laga allt i ordning till afresan. Inom kortare tid än Hobson hade sagt, var åkdonet framme. Och sedan lady Trafford blifvit buren utför trapporna och upplyftad i vagnen, gaf kusken en smäll åt hästarna och körde i starkt traf på vägen till Barnet. ÅTTONDE KAPITLET. TVÅ SKÄLMAR GÖRA ETT PAR. Sir Rowland mötte imedlertid sin kammare med hastiga och oroliga steg. Han var illa till mods, ehuru han icke skulle ha velat tillstå det ens för sig sjelf. Som han icke föreställde sig, att hans syster — så svag hon var, och så eftergifven hon alltid hade visat sig för bans tillkännagifna, till och med förmodade önskningar, — skulle verkligen resa, utan att rådfråga honom; så blef han lika förvånad som förbittrad, då han hörde hennes tjenare syssel