Aftonbladet – 10 september 1847, sida 1

Det är lögn! skrek sir Rowland, alldeles ursinnig; :n helvetes förbannad lögn!b Det är sanning!. svarade hans syster och föll baklänges i sängen. Jag vill svära på korset, utt det är sant!v Hans namn då?, frågade riddaren. Säz mig det, så vill jag tro er., Icke nu — nu ickel svarade hon med en rysning. När jag är död, får ni veta det. Var ej otålig. Ni skall icke behöfva vänta länge på denna upplysning. Rowlanda, tillade bon med föränd:ad röst, jag I-fver säkert icke många dagar till. Och om ni behandlar mig på detta sätt, så får ni min död alt ansvara för, så väl som för min makes cch mitt barns. Låt oss skiljas i fred. Vi komma nu ait taga ett evigt farväl af hvarandra.n Må så skel återtog riddaren, med qväfdt raseri; nen innan vi skiljas, skall jag veta namnet på er föregifna make; det är milt beslut., Ing n tortur skall kunna aftvinga mig det,, svarade hans syster med fasthet. EHvad har ni för skäl att dölja det?, frågade ban. Ett löften, svarade hop, ett löfte till min mördade make. Sir Rowland betraktade hecne ett ögonblick, liksom han varit betänkt på att gifva ett förfärligt svar. Derpå gick han några hvarf omkring rumret, och stannade sedan plötsligt midt framför hecne. Hur hear ni fått det i hufvudet, att er son ännu .skulle I-fva ? frågade han. Jag har drömt,, svarade hon, att jag skal återse honom innan jag dör.