LITTERATUR. Tal om behofvet af en förbättrad fattigvård samt om inrättandet af Skyddsföreningar, hållet i Amsterdam den 22 Januari 1842 af W. H. Suringar, ordförande i föreningen för ärliga och flitiga fattigas undsättning. Jemte utdrag af ett bref från en handlande i Amsterdam i samma ämne. Stockh. Hörbergska boktr., 1847. På C. A. Bagges förlag. (Slut fr. gårdagsbl.) Jemte herr Suringars tal meddelar ifrågavarande lilla skrift ett utdrag af ett bref från en handlande, född i Holland af svenska föräldrar, dateradt Amsterdam d. 43 Juni 4847, innehållande åtskilliga upplysningar om den praktiska tillämpningen af de grunder herr Suringars tal framställer, i afseende på en förbättrad fattigvård, samt de ringare folkklassernas uppmuntran till arbetsamhet och sedlighet. — Vi förmoda att läsaren skall med nöje inhemta följande utdrag af nämnde skrifvelse: Sällskapet består af omkring 500 ledamöter, hvilka årligen erlägga minst 2 gyllen (en gyllen — 4 rdr 2 sk. sv. bko); dock gifva många mera. Den som förbinder sig att årligen inbetala 40 gyllen, förvärfvar sig derigenom rättighet, att till föreningens vård och beskydd rekommendera ett fattigt hushåll. För hvarje tiotal af gyllen man erlägger mera än de första 10, har man rättighet att rekommendera ett nytt hushåll. Föreningens bestyrelse utgöres af en president eller ordförande, en vice ordförande, en kassaförvaltare, 2:ne kommissarier och en sekreterare. Jemte och under denna bestyrelse utöfva 22 bildade fruntimmer, gifta eller ogifta, det så kallade patronatet, eller beskyddet öfver de fattige. Hvarje fruntimmer har minst 5, men icke öfver 10 hushåll, under sin tillsyn. Af dessa 22 fruntimmer väljas de mest ansedde och erfarna samt de som visa mesta håg och nit för saken, att deltaga uti bestyrelsens sammankomster. Hvarje första tisdag i månaden är bestyrelsen samlad, för att emottaga de personer, som genom kontribuerande ledamöter blifvit rekommenderade, medelst skriftlig uppgift på dertill serskildt inrättade tryckta biljetter eller kort. Man har funnit det behöfligt, att, under löfte om anskaffande af arbete, bereda sig en gällande anledning att hafva en viss uppsigt öfver de rekommenderades husliga förhållanden. Det är och blir alltid en ganska kinkig fråga: huru man skall förhjelpa den fattige till något arbete. Hittills ha yi till det mesta fått inskränka oss till att endast upptaga fattiga flickor och hustrur, för att låta dem sy allt hvad som kan förekomma. Regeln är, att hvarje fattig qvinna, tillhörande föreningen, får syarbete till belopp af 60 cent (30-skill. bko)i hvarje vecka. Meningen är att detta arbete endast skall vara ett litet understöd, som för en hustru ieke kräfver mera tid än att hon kan förrätta det med någon ansträngning under mellanstunderna af den tid hon nödgas använda på vården om sitt hushåll. För ett par år sedan ådrog sig en annan sak föreningens uppmärksamhet, hvarigenom vi dels vunnit ett allmännare deltagande, dels verkat åtskilligt godt. Vi begärde neml. uppgift på när någon behöfde ett tjenstebiträde, vare sig al man, hustru, flicka eller gosse. -Så fört en sådan uppgift ingick, genomletade vi vårt register, och gålvo 3 å 4 personer, som vi ansågo mest lämplige, anvisning hvart de skulle vända sig, och försågo dem med ett af oss undertecknadt rekommendationskort. Härigenom ha vi lyckats placera alla våra fattigas barn,som lemnat skolan, och vi hafva således varit dem en hjelp i ett af deras lifs vigtigaste momenter, neml. vid deras första steg, att genom eget arbete förtjena sitt bröd. Den sammanlagda lön, som vi på detta sätt ers RA AF tera