Aftonbladet – 9 september 1847, sida 1

lende solens milda strålar, någonting obeskrifligt intagande, som Thames ej kunde upphöra att beundra. Winifreds ansigte skulle varit fullkomligt skönt, ty det var reguliert och särdeles fint bildadt, om det icke varit helt litet märkt af kopporna: en sjukdom, som under sin regeringstid någon gång sparade mer än den forstörde och gaf åt ansigtet ett uttryck, som man förgälves sökte hos den finaste och slätaste hy. Vi hafva sett koppärr, som vi ej skulle velat utbyta mot de täckaste födelsefläckar och det sammetslenaste skinn. Winifreds hela utseende var älskligt.. Hennes mun var svarande mot det öfriga, med små perlhvita tänder, skinande, rosenröda, yppiga läppar, på hvilka beständigt lekte ett det ljufvas!e småleende man kan tänka sig. Hennes ögon voro blå och milda, beskuggade af långa, silkeslena ögonhår och med mörka, båglika ögonbryn. Hennes hår, som var af den djupaste mörkbruna färg och den finaste väfnad, räckte, när det hängde löst, ända ned till hälarna. Hon var nu klädd i en liten hvit rock, med mycket långt lif och mycket korta ärmar, som tycktes vara egentligen ämnad att brukas med styfkjortel. Hennes fina hals var omgifven af ett svart band, hopfästadt med ett litet guldlås, och på hjessan hade hon en mycket liten spetsmössa. Rummet, der hon satt, var en afplankning i vinden, och hade, som vi redan nämnt, blifvit af herr Wood anvist åt gossarne att leka uti; också rådde der, såsom nästan alltid i gossars lekrum, den fullkomligaste brist på urdning och snygghet. Allting var kastadt om hvartannat, eftersom infall eller slump hade fogat, och de ryggbrutna stolarna samt det rankiga bordet buro vittne om mången strid. De begge ynglingarnes karakterer kunde för öfrigt igenkännas på hvarje särskild småsak, som fanns i rummet. Darrells egendomliga lynne röjde sig i en rostig sabel, en hög granadörmössa, en musköt utan lås ocH laddstock, ett värjgehäng och en patrontaska, jemte åtskilliga andra såker, som utvisade en bestämd håg för det militåriska. Bland hans böcker syntes Plutarks