Aftonbladet – 9 september 1847, sida 1

JACE SEHEEPPARD.) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTE. SJETTE KAPITLET. FÖRSTA STEGET PÅ DEN ONDA VÄGEN. Om det finns någonting på jorden, som är älskligare, mer förtjusande än allt annat, så är det en vacker flicka af den späda ålder, som Winifred Wood! Hennes skönhet väcker ingen annan känsla, än beundran. Oskuldens behag doftar omkring henne, såsom blomman sprider sin vällukt åt alla sidor, och ger åt hennes minsta ord och gerningar, åt hvarje hennes tanka, en helgonglans, som skyddar henne, lik en talisman, mot allt ondt, som möjligen kunde nalkas hennes grannskap. Huru intagande är icke den tolfåriga flickan! Hon är hvarken barn eller qvinna, utan någonting midt emellan, någonting sublimare än båda! Sådan var den täcka varelse, som visade sig för Thames Darrells blickar under följande omständigheter. Glad att komma ifrån det obehagliga uppträde, som nu ägde rum mellan hans fosterföräldrar, begagnade Thames första läglighet att draga sig undan, cch tog vägen till en liten kammare i öfversta våningen af huset, der han och Jack plägade tillbringa det mesta af sina lediga stunder med sådana nöjen och tidsfördrif, som passade för deras ålder. Han fann dörren halföppen och såg till sin förundran lilla Winifred sittande vid ett bord, ifrigt sysselsatt att rita någonting på ett pspper. Hon hörde ej hans ankomst, utan fortfor med sitt arbete, utan att lyfta upp hufvudet. Det var en hänförande syn, att betrakta rörelserna af hennes små fingrar, under det hon fullföljde sin ritning, och ehuru den ställning hon intagit, icke var den mest gynnande hon kunde hafva valt för att visa sin sylfidiska växt, var det likväl i hennes hållning och i den lifliga färgen på hennes ansigte, som igenom det lilla vindsfönstret upplystes af den nedgå) So A. Bi Jå 197—207.